Grammis (sida 1 av 2) | Nästa sida

Bengt Eriksson: 2008-11-26 14:59		Årets grammmisnomineringar www.musikindustrin.se/artikel/297/Tio_grammisnomineringar_i_varje_kategori.html
Magnus Eriksson: 2008-11-26 16:39		Någon som bryr sig? Dessa firmafester...
peter nordgren: 2008-11-29 20:36		Ett stort skämt, Baskery har inte fått en enda nominering !!!!
Magnus Eriksson: 2008-11-30 12:42		De lever inte upp till kravet på kvinnlig svensk singer/songwriter: att såt med fötterna inåt, att titta nedåt och sjunga falskt. Det var ungefär så Stella Bondesson formulerade det. Jag hade mkt roligt när jag intervjuade Sunniva Bondesson, och jag antar att alla tre är lika roliga. Plus att de är förbaskat bra, på tok för bra för grammisdumheterna.
Bengt Eriksson: 2008-11-30 16:32		Eller också fördomsfullt (och lite avundsjukt).
Magnus Eriksson: 2008-11-30 16:43		Bengt, jag tror inte att avundsjukan är en drivkraft för handlande eller identitetsbildning. Det är en ganska primitiv och pessmistisk fördom att vi som människor skulle drivas av avund.
Bengt Eriksson: 2008-11-30 18:06		Nåja, verkligheten motsäger det rätt ofta. Men visst, åkej. Då var det väl fördomsfullt då, för sant är det ju inte (och så roligt var det inte helller).
Örjan Öberg: 2008-11-30 18:32		Må så vara att Baskery borde varit nominerade, men annars tycker jag att det finns mycket bra musik bland de förnominerade. Lykke Li, Ternheim, Detektivbyrån, Eldkvarn, Lundell, Abalone Dots, Wild Birds, est, Knutsson + Norberg, Joel Alme, Tina Ahlin... Pga allt prat om falsksång känner jag mig nödsakad att lyssna på Frida Hyvönens fantastiska platta.
Bengt Eriksson: 2008-11-30 18:33		Och Amanda!
Magnus Eriksson: 2008-11-30 19:03		Men visst fan var det roligt, Bengt! Vart tog din humor vägen? Men Örjan är en pålitlig humorist...
Bengt Eriksson: 2008-11-30 19:16		Humor får man ju inte ha på Rootsy, det har jag fått lära mig.
Magnus Eriksson: 2008-11-30 19:32		Å fan!
Örjan Öberg: 2008-11-30 20:20		En grej med humor är ju att man får vara beredd på att folk tar skämt på allvar. Och då är det ju bra om man är förberedd på det och har täckning för skämtet. Dessutom är det fullt möjligt att ta skämt på fullt allvar, och spinna vidare på det »roliga« men på ett seriöst sätt. På så sätt drivs humorn till sin spets. Folk blir ofta förvirrade av en sådan strategi, vilket i sig kan vara mycket underhållande. Främst är detta beteende vanligt hos så kallade torrisar (främst gällande humor, men även nördar hittar en livsmening i att dryfta lövtunnssmala ämnen bortom allt förnuft). I fallet med Bondessons kan jag tycka att svenska kvinnliga singer/songwriters inte sjunger så förbaskat falskt. Och beskrivningen verkar mera vara kopierad från hur det ironiserades över indiescenen på nittiotalet. Därmed blir skämtet en mer allmän beskrivning av hur »känslomässig« popmusik tolkas, i synnerhet av sådana som inte företräder den. Om Family Guy vore svenskt kan jag se Sophie Zelmani framför mig, som ett exempel på det Stella pratade om. Men falsksången skulle inte vara det som stod i fokus.
Magnus Eriksson: 2008-11-30 20:22		Men dina ord om Hyvönen tyder på humor, liksom om Tina Ahlin - jag antar att det är edwallprojektet som skall belönas.... Hon är ju annars en fantastisk pianist och sångerska, men jag antar att brödkraven gör att hon måste spela in finkulturella nulliteter vid sidan av mer seriös verksamhet.
Örjan Öberg: 2008-11-30 20:29		Ah. Det är väl dags att lyssna på Ahlin. Får erkänna att jag i just detta fall ur minnet gick på någon recension som verkade tillförlitilig.
Lista ämnen | Nästa sida Föregående ämne | Nästa ämne

Skapa en användare och logga in för att svara på inlägg