Rootsy logo  
Rootsy logo

Recension
Blandade Artister
Feber 3. Mats Olsson: Pubrock
(Amigo)

Det här är den första skiva jag kan skriva om utan att ens ha lyssnat på. Musiken och den engelska pubscenen är en starkt integrerad del i min musiksmak. Själv tycker jag mig, på nära håll, enbart ha upplevt två perioder där brittisk rockmusik varit dominerande. Alltså inte bara perioder av enstaka bra artister, utan där även en omfattande och spännande undervegetation varit omöjlig att bortse från.

Den första perioden är naturligtvis sextiotalet med band i varje kvarter. Den andra är just den som Mats Olsson så väl sammanfattar på dubbel-cd:n “feber 3 - mats olsson - pubrock». Med Dr Feelgoods debutalbum “Down By The Jetty« 1975 och skivbolaget Stiffs födelse året efter verkade plötsligt allt möjligt - och visade sig också vara det. Hur förklarar man annars att en filur som Wreckless Eric kunde få skivkontrakt? Som bekant gick ju karln in på Stiffs kontor med enbart några refränger och kom ut därifrån med en hel Lp.

Parallellt med pubrocken växte både punk och new wave fram. Naturligtvis korsbefruktade de olika stilarna varandra och ibland är det omöjligt att exakt artbestämma vissa låtar. Däri ligger också en del av storheten med både den så kallade pubrocken och Olssons skiva. Den är inte bara ett exempel på hur britterna återerövrade glädjen i musiken utan den är också en lektion i musikalisk tolerans.

Sida vid sida samsas Dr Feelgoods tuffa “Roxette“, Split Rivitts rena glädjeexplosion “Soul Limbo» och Mike Spencers själfulla “Nothing Takes The Place of You“. En så osannolik stjärna som Ian Dury, vars musik hämtade inspiration från bl a den brittiska music hall-traditionen, är otänkbar i ett mindre generöst musikklimat.

Brinsley Schwarz musik var en oemotståndlig mix av The Band, country, soul och de utmärkta Brill Building-kompositörerna och blev en viktig inspiration för att ta ned livemusiken på en enkel nivå. Plötsligt blev det möjligt för begåvade låtskrivare som Elvis Costello, Graham Parker, Mickey Jupp, Sean Tyla och naturligtvis Nick Lowe och Ian Gomm att hitta en publik.

Efter år av monstruös arenarock fanns det äntligen alternativ. Jag minns fortfarande min förvåning över att Mats Olsson satt på puben med Lee Brilleaux för en intervju i Expressen. Vardagen var tillbaka i brittisk rockmusik. Traditionen blev helt plötsligt synlig igen.

Det är inte svårt att hitta rötterna till den löst sammansatta genre som kallas pubrock. Det fanns plats för Diz & The Doormen och Geraint Watkins, som båda hämtade låtmaterial från New Orleans-rhythm & blues och swamppop, liksom även för Dr Feelgood, Lew Lewis, The Count Bishops och The Inmates, vars musik hade sitt ursprung i brittisk sextiotals-rhythm & blues med band som Johnny Kidd & The Pirates, The Yardbirds och The Pretty Things.

Ett band som Ducks Deluxe kunde spela allt från Chuck Berry och Eddie Cochran till melodiös merseybeatpop i “Please, Please, Please« och “Love´s Melody» (tyvärr inte med på Olssons samling). Roogalators “All Aboard« är mer inspirerad av swingjazz än något annat och Kursaal Flyers doftade smått country hela vägen.

Även om banden inte alltid var purunga så var dom heller inte lastgamla. Det fanns en öppenhet gentemot den yngre framväxande punken som tillförde tillräckligt mycket energi för att vitalisera all brittisk livemusik.

Från mitten av sjuttiotalet fram till mitten av nittiotalet kunde en vecka i London ge en utdelning av fem till sex bra pubkonserter. Naturligtvis låg storhetstiden i början av perioden. Puben Dublin Castle i Camden Town kunde mitt i veckan ha Diz Watson & The Doormen. Diz rullade tangenterna som Professor Longhair och Fats Domino och backades upp av ståbas, blåsare och den gudabenådade trummisen Kieran O´Connor. Närmare New Orleans kom aldrig jag, men det var ett förstklassigt substitut. Vem kapitulerar inte när man får höra: “Mardi Gras In New Orleans», “Hello Josephine« och “Tico Tico» - samma kväll!

På the Venue, mitt emot tunnelbanestationen Victoria, spelade en halvberusad Wreckless Eric rock & roll tillfälligt kompad av The Blockheads och Sean Tyla såg jag första gången tillsammans med Deke Leonard i gruppen The Force på Hope & Anchor i Islington. Nick Lowe levererade smart pop på Dingwalls i Camden, men exakt var den superbegåvade Mickey Jupp spelade minns jag inte längre.

Pubrock har ibland ironiskt kallats gubbrock. Så lätt går det inte att avfärda genren, varför sätta så snävt markerade gränser. Jag minns främst glädjen, energin, vitaliteten och framför allt mångfalden!

Fortfarande gör jag ett årligt besök i London, men idag får man vara nöjd om man ser ett eller möjligen två riktigt bra band på de få pubar som har levande musik. En bra kväll kan du se The Shivers spelande sin blandning av folkpunk och merseybeat, coverbandet Bad Influence, Mr David Viner leka Hank Williams eller mer namnkunniga grupper som Holly Golightly, Wilko Johnson Band, The Inmates, med världens bäste kompgitarrist Tony Oliver, eller om det vill sig riktigt väl - Billy Childish i någon av sina olika konstellationer.

Perioden av pubrock, punk och new wave var den sista stora brittiska musikvågen där jag kände att rockmusiken var sprungen ur vardagen och verkligen betydde något för alla inblandade, dvs publiken, de små skivbolagen, pressen och framför allt för utövarna själva.

Mats Olsson samling är precis så bra sammansatt som man har rätt att förvänta sig. Han var ju något av en pubrockens ambassadör i Sverige. Öppna en “Circlemaster« från bryggeriet Wychwood och kolla gärna även upp något av följande (de rättrogna får ursäkta att jag använt en bred definition av begreppet pubrock):

DIZ & THE DOORMEN: Go on fool UK-82
DION: You move me US-96
KEVIN GORDON: Deuce & a quarter US-00
THE PRETENDERS: Stop your sobbing US/UK-79
WRECKLESS ERIC: Crying, waiting, hoping UK-78
THE FLAMIN´ GROOVIES: My girl Josephine US-71
JACK DOWNING & THE OTHER SIDE:Belshazzar US/SWE-71
MICKEY JUPP: Cross country UK-71
NICK LOWE: Marie Provost UK-76
STATUS QUO: Wild side of life UK-76
THE SHAMROCKS: Misconception (I´m afraid) SWE-66
LITTLE BOB STORY: I need money FRA-76
THE FORCE: Right side of the street UK-81
THE INMATES: Danger zone UK-79
CARLENE CARTER: To drunk (to remember) US/UK-80
DR FEELGOOD: The more I give UK-74
JOHNNY KIDD & THE PIRATES: Dr Feelgood UK-64
BILLY BREMNER: Tired and emotional and probably drunk UK-84
GERAINT WATKINS & THE DOMINATORS: Men smart, woman smarter UK-79
STEVE GIBBONS: Don´t trade me in UK-90

SEAN TYLA: Daddy put the bomp UK-81
ELVIS COSTELLO & THE ATTRACTIONS: What so funny about peace, love and underst...UK-79
ANY TROUBLE: Second choise UK-80
THE DOGS: I´m just losing that girl FRA-83
ROCKPILE: (You ain´t nothing but) fine, fine, fine UK-80
LEW LEWIS REFORMER: Win or lose UK-79
GRAHAM PARKER & THE RUMOUR: That´s what they all say UK-76
NICK LOWE & ELVIS COSTELLO: Baby it´s you UK-84
THE KURSAAL FLYERS: Little does she know UK-77
DIRE STRAITS: Sultans of swing UK-78
WILMER X: Wilmer i Paris SWE-81
WILCO JOHNSON: Turned 21 UK
PHILIP LYNOTT: King´s call UK-80
KIRSTY MacCALL: There´s a guy works down the chip shop, swears he´s Elvis UK-81
TERRY GIBSON: Tell tale heart UK-87
THE DOWNLINERS SECT: You ain´t doing me right UK-80
ZEUS: Don´t wanna leave SWE-70
THE DETROIT COBRAS: Laughing at you US-03
JOHNNY THUNDERS: Great big kiss US/UK-78
PEARL HARBOUR: Everybody´s boring but my baby US-80

MICKEY JUPP: Stormy Sunday lunchtime UK-83
JOE JACKSON: Is she really going out with him UK-79
DUCKS DELUXE: Love´s melody UK-74
BILLY BREMNER & THE REFRESHMENTS: Trouble boys UK/SWE-97
DAVE EDMUNDS: Queen of hearts UK-79
GENERATION X: Dancin´ with myself UK-81
THE TAKEAWAYS (Sean Tyla, Larry Wallis, Nick Lowe & Dave Edmunds): Food UK-77
JIMMY POWELL: Hold on UK-71
BRINSLEY SCHWARZ: Small town, big city UK-74
COUNT BISHOPS: Mercy mercy UK-75
DUCKS DELUXE: Rock and roll for every boy and every girl UK-75
LEGEND: Heather on the hill Uk-69
THE BINTANGS: The price HOL-68
NRBQ: Get rhythm US-78
BALHAM ALLIGATORS: I don´t wanna be in love UK-88
WRECKLESS ERIC: Let´s go to the pictures UK-78
KOMMISSARIE ROY: Caroline SWE-81
SOONER OR LATER: This hammer SWE-02
THE BLUES BAND: Can´t get my ass in gear UK-89
LYLE McGUINNESS BAND: Elise UK-83

THE DISTRACTIONS: Boys cry UK-80
THE BOYFRIENDS: Last bus home UK-78
GORILLAS: She´s my gal UK-78
THE FLAMES: Your love is slipping away UK-82
THE FLAMIN´ GROOVIES: Down, down, down US-79
IAN GOMM: Hold on UK-78
THE LURKERS: New guitar in town UK-79
MICKEY JUPP: Even for you UK-80
NICK LOWE: Cruel to be kind UK-79
MARI WILSON: Just what I always wanted UK-82
DAVE EDMUNDS: I knew the bride UK-77
THE INMATES: Three time loser UK-79
MICKEY JUPP: Modern music UK-82
THE FORCE: Close to a headline UK-82
IAN GOMM: Airplane UK-78
MARTIN BELMONT: Jurassic jive UK-95
THE PRETENDERS: Private life US/UK-79
MICKEY JUPP: Standing at the crossroad again UK-91
JUICE ON THE LOOSE: It´s raining Uk-81
DR FEELGOOD. No mo do yakamo UK-80

WILKO JOHNSON´S SOLID SENDER: Neighbour neighbour UK-78
BALHAM ALLIGATORS: Let´s dance UK-87
JOHNNY & DOM ANDRA: Stjärnor SWE-82
DIZ & THE DOORMEN: Are you going my way UK-82
GERAINT WATKINS & THE DOMINATORS: Blue moon of Kentucky Uk-79
THE ROB HOEKE R&B GROUP: Don´t ask me what I say HOL-67
DUCKS DELUXE: Here comes the night UK-75
LINUS & HIS BAND: Bernadette US/SWE-77
THE SINNERS: Suspicious minds SWE-85
RONNIE SPECTOR: Darlin´ US-80
ELVIS COSTELLO: Third rate romance UK
SEAN TYLA & CARLENE CARTER: Pink café UK/US-81
THE SEARCHERS: Heart in her eyes UK-79
THE REFRESHMENTS: Both rock ´n´roll SWE-95
THE INMATES: Sister Sara UK-84
DUCKS DELUXE: It´s all over now UK-74
NICK LOWE: Halfway to Paradise UK-77
CARLENE CARTER: Too bad about Sandy
WILMER X: Vägen till Klippan - SWE-82
THE DOWNLINERS SECT: Blue night UK-80

IAN DURY & THE BLOCKHEADS: Sweet Gene Vincent UK-77
BILLY BREMNER & FASTBUCK: Endless sleep UK-84
THE KISSING BANDITS: In another time UK
THE FLAMIN´ GROOVIES: Werewolves of London US-79
PAUL COLLINS´ BEAT:Workin´ on a good thing US-85
THE TOURISTS: So good to be back home again UK-79
THE BARRACUDAS: His last summer UK-80
THE KINGSNAKES: believe I´m in love again US-83
DAVE EDMUNDS: Juju man Uk-77
THE BALHAM ALLIGATORS: Fine , fine, fine UK-88
DR FEELGOOD: Makin´ something out of nothing UK-85
DUCKS DELUXE: Something going on UK-75
THE PRISONERS: Better in black UK-82
THE MILKSHAKES: Ambassador of love UK-84
999: Obsessed UK-81
ANY TROUBLE: Turnin´ up the heat UK-80
JANE AIRE & THE BELVEDERES: Lazy boy US/UK-79
THE NIPS: Gabrielle UK
WRECKLESS ERIC: Go the whole wide world UK-77
NICK LOWE: I love my label UK-77

ELVIS COSTELLO: Less than zero UK-77
CHARLIE AINLEY: I´m feeling blue UK-78
PLUMMET AIRLINES: This is the world UK-76
BRINSLEY SCHWARZ: I´m ahead if I can quit while I´m behind UK-72
IAN DURY & THE BLOCKHEADS: Sex & drugs & rock & roll UK-77
RACHEL SWEET: Stay awhile US/UK-78
THE CANNIBALS: Crystal blue UK
STREETBAND: Toast UK-7
DIZ & THE DOORMEN: Swanee river jump UK-82
THE EXPRESSOS: Kiss you all over UK-81
THE ADVERTS: Gary Gilmore´s eyes UK-77
THE TUBEWAY ARMY: That´s too bad UK-77
THE GODFATHERS: Lonely man UK-85
STARRY EYED & LAUGHING: Lady came from the South UK-74
PENETRATION: Come into the open UK-79
CHARLIE & THE WIDE BOYS: Don´t mind if I do UK-76
THE SPONGETONES: Tore apart US-84
BEES MAKE HONEY: Highway song UK
THE BLUEBELLS: Cath UK-83
BRINSLEY SCHWARTZ: Hooked on love UK-73
LARRY WALLIS: On parole UK-77

/Per Magnusson


 
Designad för IE6+. Ytligt testad med Opera 7, Netscape 7.2 och Mozilla FireFox. Webdesign Jens Olsson. ©2004 Rootsy.nu. Powered by Notepad, Apache, MySQL & PHP
Denna sida är designad till tonerna av White Stripes och Rodney Crowell.