Rootsy logo  
Rootsy logo

Recension
Blue Sky Forever
One
(Rootsy.nu)

–Vem är detta? undrar Blondinen när hon hör min nya CD med Blue Sky Forever och jag vet knappt vad jag ska svara.

–Det är två kisar från Göteborg, säger jag. Det är ungefär det jag vet.

–Så bra dom är, säger Blondinen.

Ja, visst är det här en fin debutplatta.

Göteborgarna heter Lars Norén, det är han som sjunger och spelar gitarr, och Tomas Larsson, det är han som producerar och spelar resten av instrumenten. Vilket inkluderar bland annat gitarr och mandolin.

Det kommer också in gästmusiker i flera av låtarna, alla skrivna av Norén, så den som tror att en platta med en duo blir enformig i längden tror fel.

Men vad är det för sorts musik? Vilken rubrik ska landets skivbutiker sätta »One« under? Country? Visor? Pop? Ärligt talat, jag kan inte placera den. I all sin enkelhet sveper Blue Sky Forever ut över vida fält, anlägger en mjuk matta av helt tidlös musik, som kan avnjutas av såväl musikälskare som alla dem som bara vill ha något i bakgrunden medan de bakar.

Norén skriver sina låttexter på engelska och den här plattan kan fungera även internationellt. För den innehåller musik som inte bara är tidlös, den är också seriös och gränslös. Texterna har ofta en poetisk kraft och växlar mellan svart och vitt, mellan ljust och mörkt och de följer effektivt de rena och klara melodierna. Det gör att musikens struktur känns enhetlig och komponerad för att passa och hålla samman ett CD-format. Titlarna säger också en del om innehållet: »One Life to Live«, »Last Man on Earth«, »Peace of Mind« och »Leaves Leave Levitating« är några talande exempel.

Ja, visst är det här en fin debutplatta. Och det ska bli intressant att följa duons öden och äventyr i fortsättningen. Blue Sky Forever befinner sig idag på en egen nisch i svenskt musikliv.

/Rune Häger


 
Designad för IE6+. Ytligt testad med Opera 7, Netscape 7.2 och Mozilla FireFox. Webdesign Jens Olsson. ©2004 Rootsy.nu. Powered by Notepad, Apache, MySQL & PHP
Denna sida är designad till tonerna av White Stripes och Rodney Crowell.