Recension
Yearwood, Trisha
Heaven, Heartache and the Power of Love
(Big Machine Records)

På förra skivan »Jasper County« återvände Trisha Yearwood till ett nertonat countryuttryck, innerligt och tradionellt i sin vädjan. Hennes nya skiva »Heaven, Heartache and the Power of Love« är inte ett lika renodlat countryalbum, även om en del sånger utan vidare hade platsat även på den förra skivan, till exempel titelspåret där det bluesimpregnerade akustiska introt, Trisha Yearwoods läckra växlingar mellan militanta och mer återhållet intensiva åtbörder och Steven Sheehans finessrika National-mullrande skapar ett suveränt countryanthem, präglat av insikt och luttrad erfarenhet.

Annars hör vi ofta en mjukare Trisha Yearwood. I sånger som »This Is Me You’re Talking To« och »We Tried« visar hon att hon är en av de bästa uttolkerskorna av countryns klassiska kvinnliga positioner, definierade både av manlig alkoholism och manliga svek. Och kompet är perfekt. En spröd fiollinje, klassisk countrypicking och några steelackord (mer som stil- och traditionsmarkör än för att på traditionellt sätt lyfta fram sången) ger precis så mycket atmosfär att vi inte behöver tvivla på ärligheten i Trisha Yearwoods musikaliska övertygelse.

Ett tredje tonläge är det lekfulla. I »Cowboys Are My Weakness« leker Trisha Yearwood elegant med de gängse western swing-schablonerna (både musikaliska och lyriska), men hon ger också en kärleksfull känga i förbigående till outlawrörelsens redan då lite nattståndna västernromantik.

Och så har vi en del till en början lite anonymare sånger, där Trisha Yearwood anknyter till en samtida country/pop-crossover, ofta med ett dramatiskt utspel som ändå problematiserar utrycket genom att också rymma ekon från till exempel Tammy Wynette. Det förtätar utrycket; Trisha Yearwood gör inte bara kvalitetsmedveten popcountry, hon visar också en möjlighet att förankra även den formen i en mer traditionsmedveten attityd.

Jag skrev att de sångerna till en början ger ett anonymare intryck. Till en början; de växer och skapar nästan samma självklarhet som de mer omedelbara countrylåtarna. Trisha Yearwood är en av den samtida countryns främsta vokala stilister. Vilken sång hon än tar sig an, sätter hon sin egen, djupt personliga prägel och klass på den. »Heaven, Heartache and the Power of Love« är Trisha Yearwoods tionde skiva (jul- och samlingsskivor oräknade) sedan debuten 1991. Det är inte hennes bästa skiva, men den understryker hennes odiskutabla klass och särprägel. Det är gott nog och räcker längre än det mesta.

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify