Recension
Bygdén, Lars
Trading Happiness For Songs
(Massproduktion)

Christian Kjellvander, Kristian Åström, bröderna Kjellvander och alla andra får ursäkta; den svenska alternativcountryns starkast lysande stjärna har alltid varit Lars Bygdén. Även om 1000$ Playboys aldrig riktigt nådde ända fram, vare sig försäljningsmässigt eller musikaliskt, har den buttre och introverte norrlänningen hela tiden besuttit en potential och en karisma som de övriga saknat. Nu räcker det ju förstås inte med potential och karisma. Man måste leverera någong gång också.

»Trading Happiness For Songs« är inte den fullträff jag tror Bygdén har i sig, men det är ett habilt, stundom briljant album från en brådmogen låtskrivare som utan större efteranke kastar sig mellan frodig pop, bredbent springsteenrock, stenad folk, och så lite altcountry, förstås, utan att nånsin se tillbaka. Det är klart att det är bra.

Allra bäst är inledande pianoballaden »Don’t You Miss Me«, där Bygdén blödande, räddhågsna hjärta breder ut sig över nära fyra hjärtskärande minuter. Bara för att avlösas av den euforiska countrypop-möter-E-Street-Band-bagatellen »Thinking ’Bout You«. Sweeeet. Sen, med »Close Your Eyes« är vi tillbaka i välkända bygdénterritorier ett tag framöver. Det är väl sådär.

Resten av albumet är en ganska ojämn resa. Aldrig dåligt, men heller aldrig fantastiskt, bara lite jämntjockt och småtråkigt, med två lysande undantag i fina Ane Brun-duetten »This Road«, och »The Party’s Over«, som låter som nåt Jimmy Webb kunde skrivit åt Glenn Campbell. Därför känns det också helt logiskt att albumet avslutas med en stiligt avskald version den förres klassiker »Highwayman«. Men trots goda ansatser och några rejäla toppar har den här stjärnan har fortfarande en del kvar att bevisa.

/Ola Karlsson