Rootsy logo  
Rootsy logo

Recension
Terry, Sonny
His Best 21 Songs
(Wolf)

Saunders Terrell, mera känd som Sonny Terry, är en av de riktigt stora bluesmunspelarna. Han föddes 1911 i Greensboro, Georgie och blev till slut helt blind i 16-års ålder av skador han fått under barndomen. Då han inte kunde arbeta i jordbruket så fick musikeryrket bli hans val. Redan tidigare än det att han spelade blues i Piedmontstil tillsammans med Blind Boy Fuller hade han erfarenhet från gathörn och medicine shows. Han utvecklade en personlig munspelsstil med inspiration från den legendariske DeFord Bailey. Bailey hade tidigt skapat intresse för imitationer på munspel och var även den första afrikan-amerikanen att uppträda i countryns högborg Grand Ole Opry.

Blind Boy Fuller var inbjuden att framträda på John Hammonds konsertarrangemang »From Spirituals To Swing« i Carnegie Hall, New York, 1938, men satt då i fängelse för att ha skjutit sin fru. Sonny Terry fick ersätta. Och de första inspelningarna på denna Wolf-samling med inspelningar från 1938 till 1946 kommer just från Carnegie Hall-konserten och ytterligare en från 1940 med just Blind Boy Fuller på gitarr och Oh Red på washboard.

Ett år efter Carnegie Hall inledde Sonny ett samarbete med gitarristen och sångaren Brownie McGhee, ett samarbete som skulle komma att sträcka sig över 40 mycket produktiva och lyckosamma år. Sonny Terry och Brownie McGhee blev paret som kom att symbolisera folkbluesen. De gjorde sina första gemensamma inspelningar 1941 och kom att tidigt umgås med vita folkmusiker som Woody Guthrie och Pete Seeger. Så under folkmusikens höjdpunkt under 40- och 50-talet och bluesrevivalen under 60- och 70-talet var Sonny och Brownie ett självskrivet artistval. Samarbetet klarade sig ända fram till slutet av 70-talet när någon fick nog och de gick skiljda vägar. Sonny Terry gick bort 1986 och lämnade åtskilliga fantastiska inspelningar bakom sig.

Sonny Terry var en son av förkrigstidens blues. Han bar arvet av vaudeville och imitationer av tågfärder, rävjakter och tamdjur ackompanjerat av »whooping« och »hollering« mitt i munspelsfraserna. Med ett rytmiskt driv och mycket ackordspel kunde han både ackompanjera och spela solo.

Nu innehåller denna Wolf-samling inte på något sätt de 21 bästa sånger Sonny Terry har spelat in, varken ensam eller tillsammans med andra. Den innehåller lite udda spår från lite här och var, utgivna och outgivna. Det börjar med inspelningar i en tradition där Sonny sjunger med en hög falsettliknande sångröst och ackompanjeras av washbord. Sedan följer tre spår med Brownie där de bland annat gör en fin skildring av förnedringen att besöka The Red Cross Store under uppbyggnaden av flodvallarna vid Mississippifloden efter de stora översvämningarna 1927.

Plattan avslutas med tio spår tillsammans med Woody Guthrie och Alec Seward från 1944 – 1946 tidigare utgivna på tre album på Stinson.

Sammantaget får vi höra exempel på Sonny Terrys personliga och uttrycksfulla munspelsstil. Men för den som ska ge sig in i Sonny Terrys fantastiska munspelsvärld för första gången skulle jag snarare rekommendera följande tre samlingar:
»The Folkways Years: 1944-1963«,
»Harmonica And Vocal Solos«, också Folkwaysinspelningar)
»Whoopin´ The Blues: The Capital Recordings 1947-1950«.

Senare inspelningar med Brownie McGhee finns det ju i massor. Men det får bli en egen upptäcktsresa.

/Staffan Solding

Lyssna på Spotify


 
Designad för IE6+. Ytligt testad med Opera 7, Netscape 7.2 och Mozilla FireFox. Webdesign Jens Olsson. ©2004 Rootsy.nu. Powered by Notepad, Apache, MySQL & PHP
Denna sida är designad till tonerna av White Stripes och Rodney Crowell.