Recension
Millanta, Giulia
The Funambulist
(Ugly Cat Music)

Ingen på Rootsy har ägnat den här unga damen, Giulia Millanta, en endaste rad, såvitt jag vet. Och hon har väl inte synts i varken press, radio eller TV heller, om jag får gissa. Så när hon nu släpper sitt fjärde CD-album, tycker jag vi ska notera detta.

Hon måste nog stämplas som ovanlig.

Att hon spelar gitarr, skriver låtar och framför dem på engelska med en touch av italiensk accent kan noteras vid första lyssningen. Det är sedan det blir svårt. Vem ska man jämföra med?

Det är kanske bättre att börja med hennes bakgrund. Hon föddes i Florens och fick en gitarr av sin far när hon var åtta år. När hon började närma sig vuxen ålder, var hennes framtid utstakad av fadern, som tyckte att hon borde gå in i samma bransch som honom och Giulia började läsa medicin.

Detta tröttnade hon på. Musiken tog överhanden. Hon började skriva låtar, hon visade upp sig genom att turnera runt om i Europa och låtarna byggde hon upp genom att kombinera stämningar och uttryck från olika kulturer och genrer. Det började gå bra för henne nere på kontinenten och 2010 fick hon ett fint pris i Carisch Awards för New Sounds of Acoustic Music.

Frågar man henne varifrån hon får sina impulser, så nämner hon bl a Simon & Garfunkel, Pink Floyd, Neil Young och Joan Baez. Fick jag chansen skulle jag fråga henne hur hon klarar denna balansgång och varför hon inte nämner Vanessa Paradis?

Till slut en överraskning, som även den visar att detta är en ovanlig dam: de senaste åren har hon varit verksam i Austin, Tx. Hon har flyttat dit!

Hennes nya CD omfattar 14 låtar och är inspelad där. Men tro inte att det låter som man förväntar sig att det ska låta om man lägger på en Austin-CD! Här hamnar vi i en låtsamling full av överraskningar, olika stämningslägen och influenser som varken kommer från blues, rock eller country.

Det är ingen vanlig dam vi har att göra med. Men spännande.

/Rune Häger

Lyssna på Spotify