Rootsy logo  
Rootsy logo

Recension
Dolly Parton & Porter Wagoner
Just Between You And Me
(Bear Family 6cd-box)

Vore jag relationsterapeut skulle jag rekommendera mina klienter att gå hem och lyssna på duetterna med Dolly Parton och Porter Wagoner. Det de berättar i sina sånger delas säkert av många och nog kan det vara en tröst att veta att man är inte ensam.

Det är allt annat än ihållande lyckorus som paret sjunger om. Visst finns där lyckliga omständigheter beskrivna, men även smärtsamma tragedier större än man kan begära att någon skall klara av; barnadödlighet - »Silver Sandals«, »Little David´s Harp«, otrohet - »This Time Has Gotta Be Our Last«, oron över tonårsdottern som aldrig sover utan smiter ut på nätterna - »Mendy Never Sleep«, och äktenskap som självdör. Förhållanden där varken kärlek eller hat finns kvar och där det inte längre finns anledning att skynda hem - »No Reason To Hurry Home«, »No Love Left«. Sorgligt, vemodig och smärtsamt bortom all räddning - man ryser vid bara tanken.

Dolly Parton och Porter Wagoner hade sju år och tretton album tillsammans, i vad Wagoner kallade »blood harmony«, bestående av Partons fantastiska sopran - vilken hennes mamma såg som följden av spruckna halsmandlar - och Wagoners behagliga baryton. Båda med en bakgrund på den amerikanska landsbygden, Wagoner från West Plains i Missouri och Parton från trakterna runt Sevierville i Tennessee, och uppvuxna med country- och traditionell folkmusik. De delade även en inte obetydlig känsla för hillbillyglamour, som kom till uttryck i deras respektive spektakulära och pråliga framtoningar eller »flash and trash« som Parton själv benämnde sin stil.

Dolly Parton, begåvad med en unik förmåga att redan som barn börja skriva sånger, var bara tretton år gammal då hon 1959 spelade in sin första skiva för Goldband Records i Lake Charles i Louisiana. Inspelningen ledde henne rakt in i Grand Old Opry, sjungande George Jones »You Gotta Be My Baby« med två inropningar som följd. Men det skulle dröja till 1967, en flytt till Nashville och ett möte med musikförläggaren Buddy Killen innan Parton med albumet »Hello, I'm Dolly« fick ett större genombrott.

Tjugoett år gammal, målmedveten, ett yttre »modeled after the town tramp« och en röst som inte lämnade någon oberörd var det som fångade Porter Wagoners intresse.

Den nitton år äldre Wagoner hade redan en imponerande karriär då han började sitt samarbete med Dolly Parton 1967. Han skivdebuterade 1952 med »Settin' The Woods On Fire« och i mitten på femtiotalet toppade han första gången countrylistan med »A Satisfied Mind«. Det skulle bli inte mindre än 81 listplaceringar för Wagoner innan han 2007 lade näsan i vädret. Under lång tid var han även värd för egen tv-show, sponsrad av Chattanooga Medicines Company, där den kvinnliga stjärnan var Norma Jean. När hon istället valde äktenskap framför karriär fick Dolly Parton ta över hennes roll.

Det var alltså en väl meriterad countrystjärna som föll pladask för den mindre erfarne Dolly Parton och gjorde henne till sin kvinnliga motsvarighet i tv-showen The Porter Wagoner Show. Själv var Parton förvånad över Wagoners intresse för henne och kanske ännu mer för de 60000 dollar om året hon erbjöds för sin medverkan.

»It was the most money I had ever heard tell of. And I could not believe it...He said he thought I had the potential to be a big star, and of course, I couldn't believe I was sittin' there talking to Porter Wagoner, The guy I watched back home doing Black Draught and Soltice Commercials.«

Wagoner visste vad han sjöng om. På sina så kallade konceptalbum - sex till antalet, inspelade mellan 1966 - 1970, vilka finns samlade i en 3cd-box under titeln »The Cold Hard Facts Of Life« (Bear Family) - skildrar han med stort socialt patos samhällets mindre bemedlade existenser. Han var själv uppvuxen under svåra förhållanden. Med en handikappad far och en bror med hjärtproblem tvingades han att tidigt sluta skolan för att ensam sköta allt arbete på familjens farm.

Som grabb köpte han, för pengar han tjänat på att sälja egenhändigt fångade kaniner, sin första gitarr för åtta dollar. Genombrotten kom då Red Foley 1955 tog Wagoner till sin tv-show Ozark Jubilee, där han fångades upp av RCA Records. Sin första Nudiekostym, vilken var den första Nudie Cohn tillverkade med insydda bergkristaller, bar han redan 1951 och effekten lät inte vänta på sig:

»The first show that I wore it on, the people just we're in awe. When the light hit it, it made such a big glitter, they just ahh'd when I came on the stage. I felt like that was a great asset to my show.«

Dolly Parton och Porter Wagoners samarbete var en audivisuell upplevelse av absolut högsta klass. Det krävs mod och självförtroende att ta scenen i besittning med en så extravagant utsmyckning. För mindre begåvade artister skulle det kunna vara en katastrof, men Parton och Wagoner bemästrade duett- och stämsången intill fulländning på ett sätt som vanligtvis bara ständigt sjungande syskonpar, typ Louvin Brothers, Everly Brothers och systrarna Söderberg i First Aid Kit, behärskar.

Allt som har en början har också ett slut och efter sju år tillsammans med Wagoner och även ett antal soloalbum var Parton mogen att gå sin egen väg. Hon hade haft egna hits som »Coat Of Many Colors« och kände sig begränsad av deras samarbete. Sången »I Will Always Love You« skrev hon som ett avsked till Porter Wagoner:

»I was having so much trouble with leaving Porter's show...We'd had great success but we had a lot of problems. We didn't get along very well, but we loved each other, too... but he wouldn't hear me out. He just couldn't listen to me, and so I thought, 'The only way I'm gonna express what I feel and have him understand it is to write a song.'«

Wagoner kunde inte annat än stå vid sidan om och bara titta på då Partons solokarriär sköt fart:

»It's The best song you've ever written, Dolly...write a few like that, and you ain't gonna need many more songs.«

Och mycket riktigt blev »I Will Always Love You« - tillsammans med »Jolene«, som hon skrev samtidigt med »I Will Always Love You« - en av hennes mest kända låtar. Trots de initialt uppmuntrande orden blev Wagoner både bitter och förbannad över vad han upplevde som svek, inte bara konstnärligt utan även ekonomiskt, från Partons sida. Han stämde henne på en miljon dollar och fick rätt i domstol.

Sommaren 1974 gjorde Dolly Parton och Porter Wagoner sin sista show tillsammans.

Bear Family har i boxen »Just Between You And Me« samlat hela deras skivproduktion, bestående av total 160 sånger, och kompletterat med ett bildmaterial lika förtjusande som parets röster. Romantik och glädje blandat med svek, smärta och sorg lika komplicerat och motsägelsefullt som livet självt och framförd med en övertygelse få behärskar.

För ytterligare fotografier:
raisedonrecords.blogspot.se/search/label/Country%20-%20Folk...

Porter Wagoner - »The Cold Hard Facts Of Life«
raisedonrecords.blogspot.se/2010/05/porter-wagoner-cold-hard-facts-of-life.html

/Per magnusson


 
Designad för IE6+. Ytligt testad med Opera 7, Netscape 7.2 och Mozilla FireFox. Webdesign Jens Olsson. ©2004 Rootsy.nu. Powered by Notepad, Apache, MySQL & PHP
Denna sida är designad till tonerna av White Stripes och Rodney Crowell.