Recension
Blandade Artister
SOUVENIRS - Little Gems Of Pop, Volume II
(Wall Of Noise)

Om förälskelse, den tidiga och kravlösa, hade haft ett soundtrack vore powerpop dess självklara uttryck. I alla fall så som genren kommer till uttryck på samlingsskivan »SOUVENIRS - Little Gems Of Pop, Volume II«. Och Vara på Västgötaslätten skulle i så fall vara en alldeles underbar plats att leva på. Nu har jag aldrig varit i Vara, men därifrån kommer i alla fall ett aldrig sinande flöde av fantastisk popmusik. Outtröttligt framburen av stadens eldsjälar och popkonnässörer, Jerker Emanuelson och Christer Warholm, vanligtvis under etiketten Sound Asleep Records men för Souvenirs-serien har man istället valt underetiketten Wall of Noice.

Etikettnamnet är den enda felaktighet som går att hitta på »Souvenirs«, för här finns inget som påminner det minsta om buller eller oväsen. Istället radas den ljuvligaste popmusik upp, inspelad under åttio- och nittiotalet, fullmatad med det bästa ur popmusikens tradition; Rickenbackergitarrer, tamburiner, stämsång och framför allt melodier i massor.

Och det är verkligen de medverkandes genomgående suveräna förmåga att skriva sånger, och framför allt just melodier, som fullständigt överrumplar.

Från de majestätiska öppningsspåren med Richard X Heyman och gruppen Enemies In The Grass, där den förras »Vacation« (1980) ställt sig på The Beach Boys tidiga surfbräda och med full fart seglat in i åttiotalet, medan Enemies In The Grass »Best Behaviour« från 1991 intill förväxling låter som det bästa The Byrds spelade in. Via den charmiga »Hitchhiker Jane« (1994) med Model Rockets och kanadensiska Jr Gone Wilds sanslöst vackra Byrdspastisch »It Never Changes« (1986) och fram till slutet med Nick Rudd´s Blowns ”One In The Million”(1991) och The What Gives ”Marianne Claims” (1995) tar duon Emanuelson / Warholm, med sitt exceptionella kunnande om popmusik, fullständigt andan ur mig.

För det är inte vem som helst som kan sätta ihop en samling som ”SOUVENIRS - Little Gems Of Pop, Volume II”. Det är inget för morsgrisar. Det kräver både tålamod och tid att hitta mästerverk. Det är inte utan att jag tänker på den gamla reklamfilmen om Dumlekolan, där ett antal personer uttalar sig om det de har i munnen, och en av de medverkande plötsligt säger: ”...det är kolan man vill åt.”

Och själv funderar jag på att flytta till Vara, det verkar vara en bra plats att bo på för oss som gillar powerpop.

Fotnot. Det finns naturligtvis också en likaledes suverän volym ett av »Souvenirs«.
www.rootsy.nu/recension.php?id=1246

/Per magnusson