Recension
Flaata, Paal
Wait By The Fire: Songs of Chip Taylor
(Rootsy)

Paal Flaata har under nästan 20 år visat sig vara en sångare av yppersta klass, tidigare med Midnight Choir och nu på egen hand. »Wait By The Fire« är Paal Flaatas femte album i eget namn och det är en platta där han valt att tolka tio sånger av den amerikanske sångaren och låtskrivaren Chip Taylor. Här har Paal Flaata tillsammans med sin pianist och producent Gøran Grini grävt djupt i Chip Taylors sångkatalog. Det gör det hela till en väldigt spännande lyssning. Dessa utgrävningar har i vissa fall förbluffat upphovsmannen själv, och under hela processen har Chip Taylor stått stand by med råd och hjälp.

Jag måste erkänna att jag inte har helt koll på allt Paal Flaata sjungit in tidigare. Men jag har ändå hört honom sjunga en hel del och det har aldrig låtit så här övertygande. Det finns en sådan enorm inlevelse och spännvidd i hans röst att den sakta men säkert kryper in under huden. Det är en sånginsats av världsklass.

Man får också en känsla att Paal Flaata tillsammans med Gøran Grini och alla medmusiker lagt ner själ och hjärta i det här projektet. Det känns som samtliga inblandande har stått på tå med full koncentration och på ett mycket varsamt sätt följt med på denna musikaliska resa. För det mesta handlar det om stämningsfulla ballader som är perfekta att avnjutas under sena kvällar. Och ett extra omnämnande ska verkligen Gøran Grini ha för sin insats som producent och arrangör. Han har fått till en ljudbild som skulle kunnat passa in alldeles utmärkt i övergången mellan 60- och 70-talet. Men det är viktigt att påpeka att det inte låter dammigt på något sätt, utan det skiner ordentligt om materialet.

På »Wait By The Fire« trängs guldkornen med varandra. Allt från den inledande titellåten »Wait By The Fire« som är hämtad från 60-talet, över till den avslutande låten »This Darkest Day« som Chip Taylor skrev som en poetisk reaktion efter tragedierna i Oslo och på Utøya. Jag skulle egentligen kunna rabbla upp varenda låt för här finns inga svaga stunder, men jag väljer att lyfta fram ett par riktiga favoriter. Jag tycker att »Angel Of The Morning« måste omnämnas, som de flesta vet är en av Chip Taylors mest välkända sånger. Paal Flaata gör en väldigt personlig och innerlig tolkning av den. Andra favoriter är den suggestiva »He Sits At My Table« som sjöngs in redan 1960 av Willie Nelson och»I Can Make It With You« som skrevs för Jackie DeShannon.

Sammanfattningsvis får jag verkligen hoppas att många hittar fram till detta lilla mästerverk som den storartade sångaren Paal Flaata levererat tillsammans med sina medmusiker. »Wait By The The Fire: Songs of Chip Taylor« med Paal Flaata är ett album som kommer räcka riktigt långt när det snart är dags att sammanfatta musikåret 2012.

/Johan Annetorp