Rootsy logo  
Rootsy logo

Recension
Burks, Michael ”Iron Man”
Show Of Strength
(Alligator)

Tyvärr är detta det sista vi får höra från Michael »Iron Man« Burks. Och detta är nog dessutom det bästa han har gjort. Den 6 maj föll Michael död ner på Atlanta Airport. Hemma låg den färdigredigerade tapen med låtarna till det som skulle komma att bli Michaels fjärde och sista album för Alligator, »Show Of Strenght«.

Burks blues bärs fram av ett ilsket intensivt gitarrspel och en mörk, tungt grov sångröst. De är varandras motsats och samarbetspartner. Tillsammans bygger det upp sånger som lever på ett call and respons-mönster. En sångstrof och ett gitarrinlägg, en sångstrof och ett gitarrinlägg, och sedan ett gitarrsolo. Samspelet med Wayne Sharps orgel är bra och skapar basen i soundet. Till detta kommer sedan en tungt mullrande bas och ett trumspel som inte håller sig borta från cymbalerna.

Förutom Michaels egen personliga stil hör vi en lite rockigare Robert Cray i de mer melodiösa spåren och en Albert King i de mer bluesigt rockiga spåren. Samtidigt visar Michael att han kan tona ner gitarren och plocka fram en lite mer shufflegroove i »What Does It Take To Please You«, som mycket väl skulle kunna ha kommit från B.B. Kings katalog. Lysande blues. Som avslutning har han valt Charlie Richs »Feel Like Going Home« och visar att han även behärskar blues som har sin bas i countryn.

Michael Burks byggde upp en världsomfattande popularitet med en blues som var hårt gitarrdriven och tungt inspirerad av rock. Högt och intensivt. Men kunde också variera med lite mer melodiösa spår och även soulfyllda likt »Can You Read Between The Lines?«.

Michael »Iron Man« Burks kommer att lämna ett stort tomrum efter sig i bluesens värld. Han hade behövts många år till med att visa sin styrka som musiker, kompositör och bandledare.

/Staffan Solding


 
Designad för IE6+. Ytligt testad med Opera 7, Netscape 7.2 och Mozilla FireFox. Webdesign Jens Olsson. ©2004 Rootsy.nu. Powered by Notepad, Apache, MySQL & PHP
Denna sida är designad till tonerna av White Stripes och Rodney Crowell.