Recension
Presley, Elvis
Elvis Presley
(Sony Legacy)

När det görs listor över de bästa albumen NÅGONSIN brukar man hitta två av Elvis – debuten ”Elvis Presley” (1956) och ”From Elvis in Memphis” (1969). Inga andra. Och ”Elvis Presley” placerar sig undantagslöst högre än Memphisalbumet.

Är då ”Elvis Presley” det bästa Elvisalbumet någonsin? Nej, svarar jag, såsom varande svårt elvisifierad sedan tidigt sextiotal. Varför debutalbumet fått denna status förstår jag inte, möjligtvis kan det bero på det klassiska omslaget. Egentligen är det ju bara ett hopplock av vad som fanns tillgängligt när Elvis skrev kontrakt med RCA toppat med några överblivna låtar från SUN som Sam Phillips ansåg inte höll för utgivning. Bortsett från den magnifika versionen av Carl Perkins ”Blue Suede Shoes” och den avslutade ”Money Honey” är egentligen övriga spår mer att betrakta som utfyllnad. LP´n som produkt var ny i mitten av femtiotalet och det skulle ju som bekant dröja ytterligare tio år innan LP-skivans möjligheter togs på allvar. Dessutom var Elvis genombrott så monumentalt att RCA inte hann med i svängarna med att kontraktera låtskrivare som kunde förse Elvis med anständigt originalmaterial. RCA visste helt enkelt inte vad för artist man skrivit kontrakt med. Man fick förlita sig på covers på ”I Got a Woman” och ”Tutti Frutti” som dock inte tillför något utöver originalen.

När Sony nu ger ut ”Elvis Presley” i sin Legacyserie kompletterar man med Elvis andra album, kort och gott döpt till ”Elvis”. Som även denna till stor del innehåller covers. Här finns ytterligare två av Little Richards paradnummer ”Rip it Up” och ”Long Tall Sally” samt andrahandsmaterial från Hill & Range, countryförlaget som Colonel Parker tidigare samarbetat med och som nu skulle förse Elvis med undermåligt material ända till slutet.

Precis som med de tidigare Legacyutgåvorna (From Elvis in Memphis, On Stage och Elvis is Back!) har man här lagt med de singlar som samtidigt med dessa album erövrade världen; Heartbreak Hotel, Hound Dog, Don´t be Cruel och Playing for Keeps. Men guldet i den här samlingen är ”Shake, Rattle and Roll” och ”Lawdy Miss Clawdy” som släpptes som singel men försvann i den lavin av Elvisskivor RCA släppte 1956. Visserligen två covers men här visar Elvis var skåpet ska stå. Här finns all den passion, lekfullhet och nyskapande som gjorde Elvis till the King of Rock ´n Roll!

Även om låtkvaliteten inte är den högsta så har dessa inspelningar ljudmässigt aldrig låtit bättre. Bara det är en anledning att för femtioelfte gången köpa dessa låtar. Och för omslaget förstås, som ju platsar på vilken bästalista som helst…

/Lars Svensson