Rootsy logo  
Rootsy logo

Recension
Men, The
Four Good Men And True
(Heptown)

“Hej Per!
Kul att du ringde. Här är några plastbitar att slänga under diamantspetsen. Ge en till lokalradion och en till musikföreningen och en till en miljonär som kan betala en LP ... Må väl. Hälsningar Sven Köhler”

Brevet ovan är daterat Lund 860129 och föranlett av att jag tidigare ringt upp sångaren i The Sinners för att på något sätt komma över deras röda flexisingel med låtarna Teenage Letter och I Can Tell. Köhler visade sig vara en vänlig man som mycket väl förstod min desperation, jag hade ju nästan spelat sönder gruppens singlar Open Up Your Door / Echoes (From Your Heart) och Won´t Be Back / Suspicious Minds.

Än idag, när jag vill förklara vad som var så bra med den svenska garagescenen på åttiotalet, kommer alltid delar av Sinners produktion fram, samt den geniala singelframsidan Living On The Moon med The Girls. Den senare visserligen utgiven 1992, men förmodligen otänkbar om inte band som Sinners tidigare lagt grunden.

Sedan nära tio år tillbaks återfinns The Girls basist och låtskrivare Ola Främby och Sven Köhler, tillsammans med gitarristen Olof Wallberg och Niklas Kilenstam på trummor, i The Men och med sin tredje skiva - Four Good Men And True - har gruppen gjort den smartaste svenska popmusiken sedan Tages mästerliga albumtrio: Extra Extra (1966), Contrast (1967) och Studio (1967).

Trots att The Men tar väl hand om traditionerna från den brittiska popmusikens mest innovativa period - med band som t ex The Action, The Roulettes, The Small Faces och The Zombies i framkant - så vore det fel och orättvist att klistra epitetet retro på Four Good Men And True. Det här är en framtida klassiker och ett alldeles utmärkt exempel på att det fortfarande går att göra smart, spännande och välproducerad popmusik.

Per Magnusson

/Per magnusson


 
Designad för IE6+. Ytligt testad med Opera 7, Netscape 7.2 och Mozilla FireFox. Webdesign Jens Olsson. ©2004 Rootsy.nu. Powered by Notepad, Apache, MySQL & PHP
Denna sida är designad till tonerna av White Stripes och Rodney Crowell.