Rootsy logo  
Rootsy logo

Recension
Pretty Things / Philippe Debarge
The Pretty Things Philippe DeBarge
(U T Records)

Som en bro mellan “S.F. Sorrow» (1968) och “Parachute« (1970) - två av Pretty Things viktigaste fyra album, de andra två är naturligtvis den självbetitlade debuten (1965) samt tvåan “Get The Picture?» (1965) - kom den franske rikemanssonen Philippe Debarges önskan att få spela in med bandet att fungera.

Utan egentlig musikalisk bakgrund, men med en generös plånbok och en gränslös beundran för Pretty Things, övertalade Debarge Phil May och Wally Waller, att för sin räkning skriva och tillsammans med gruppen få spela in material för en hel Lp.

För att diskutera projektet flögs May och Waller ner till St. Tropez, där de två engelsmännen under en knapp vecka fick insyn i ett liv där dagens största problem var vilken pool som skulle användas. Den med sötvatten eller den med saltvatten?

Philippe Debarge ville inte bara umgås med popstjärnor, utan var seriös och tog uppgiften på största allvar. Fransmannen var av någon anledning i stort behov av att få uttrycka sig musikaliskt och för Pretty Things var 1969 det första året sedan 1964 som gruppen inte släppte något officiellt material.

Visst hade man under pseudonymen Electric Banana haft tillgång till studio och genom
musikförlaget De Wolfe Ltd försorg sålt inspelningar till både TV- och filmindustrin. Men Pretty Things var under kontrakt med EMI och kunde därför inte använda sitt riktiga namn.

Till skillnad mot De Wolfe Ltd, som i princip krävde en färdig inspelning per dag, så var Debarges villkor frikostiga. Som motkrav ställde May och Waller att inget annat material än deras eget skulle användas och man ville också ta tillfället i akt att i lugn tempo få tillgång till en studio.

Förutom sångaren Phil May och bassisten Wally Waller ingick då också i gruppen: John «Twink» Alder - trummor, Jon Povey - keyboards och Dick Taylors efterträdare, gitarristen Victor Unitt - tidigare i The Edgar Broughton Band. May, Waller, Povey och Unitt står för all bakgrundssång. Med Phil Mays hjälp och vägledning skulle Philippe Debarge lära sig solostämman.

Med tanke på att Debarge inte var musiker, helt saknade erfarenhet av studioarbete och sjunger på ett främmande språk så är resultatet sensationellt! Naturligtvis är det helt Pretty Things förtjänst. Gruppen stod vid tillfället på toppen av sin kreativitet och verkar ha haft så många musikaliska idéer och uppslag, att man utan tvekan kunde släppa iväg förstklassigt material till både De Wolfe Ltd och Philippe Debarge.

Endast fyra av skivans tolv sånger har spelas in av Pretty Things i eget namn, resten har förblivit unikt för och med Philippe Debarge. För oss som tycker om brittisk psykedelia av den typ som The Pretty Things stod för - dvs med akustiska och fuzztunga gitarrer, mellotron, baklänges ljud och enastående tre- och fyrstämmiga harmonier är Ugly Things utgåva av The Pretty Things / Philippe Debarge inspelningar mycket välkommen!

Debarge lyckades aldrig hitta ett skivbolag som var intresserad av att ge ut det han och Pretty Things åstadkommit. För cirka tio år sedan dog han under mystiska omständigheter och kan alltså inte glädjas åt att Ugly Things / Mike Stax i samarbete med Pretty Things för första gången ger ut inspelningarna under legala former. Som underlag har man haft tillgång till ett acetat tillhörande samlaren Jorma Saarikangas, med en ljudkvalitet som är den bästa möjliga och därmed skiljer sig betydligt från de piratkopior som hittills var i omlopp.

En första upplaga bestående av tusen pressade vinyl-Lp:n - naturligtvis snyggt gjort - är vad som idag finns att tillgå, så för den som är samlare av psykedelia i allmänhet och Pretty Things i synnerhet gäller det att snabba på. Övriga kan vänta till mars 2009 då inspelningarna även kommer ut i Cd-format, med en av gruppen nyinspelad hyllning till Philippe Debarge som extraspår.

Vem var då Philippe Debarge? Varför var det så viktigt att få spela in med Pretty Things? Kanske är Jon Povey nära sanningen: «He never looked a happy man to me. The son of a very wealthy pharmacist, loads of money and very French, but I think that he was never happy about playing that role and wanted desperately to be »normal«. He was the victim of very strong-willed parents, I think, struggling to find an identity outside the familj....just a French kid chasing down a dream.»

Trots bristen på framgång med att intressera ett skivbolag så gav Philippe Debarge inte upp sin musikaliska dröm. 1974 tog han åter kontakt med Pretty Things och lyckades året efter få Atlantic Records att ge ut ett album under namnet Il Barritz. Musiken var huvudsakligen skriven av Debarge under överinseende av Wally Waller, producerat av May och Waller och framförd på franska av Debarge plus Pretty Things.

Kostnaden på ebay för ett exemplar av Il Barritz är cirka fyra hundra kronor. Så intressant är den inte. Lägg istället pengarna på den kommande Ugly Things-Cd:n, samt ett exemplar av samlingen «ELECTRIC BANANA Blows your mind”, vilken innefattar alla icke officiella psykedeliska spår från perioden då Pretty Things sålde inspelningar under falskt flagg. Det är fyra hundra väl investerade kronor.

/Per Magnusson


 
Designad för IE6+. Ytligt testad med Opera 7, Netscape 7.2 och Mozilla FireFox. Webdesign Jens Olsson. ©2004 Rootsy.nu. Powered by Notepad, Apache, MySQL & PHP
Denna sida är designad till tonerna av White Stripes och Rodney Crowell.