Rootsy logo  
Rootsy logo

Medarbetare

Magnus Östnäs

Nyheter
Recensioner
Artiklar/krönikor

Kontakta


 
Bäst just nu:
2017-05-29

Justin Townes Earle
Kids in the street


När jag pratade med Justin Townes Earle för två år sedan hade vi ett samtal om tillståndet för countryn i hemstaden Nashville som han återvänt till efter en sejour i New York. Earle, son av Steve Earle, skrädde inte orden och avslöjade att han var på väg ifrån Music City. Samtidigt berättade han att han för första gången kände att livet är och kan vara fantastiskt. Mycket av detta tackade han sin hustru: »Jag har behövt all den här tiden för att bli redo för henne«. Sade han. Sedan det där samtalet med päronträden i blomning över Music Row har Justin Townes gjort slag i saken och flyttat västerut. Han tycks ha mått bra av flytten. På nya skivan Kids in the street sjunger Justin stundtals bättre än någonsin och samarbetet med producenten Mike Mogis har klätt Earles sånger i en ordnad och större kostym. Orgel och blås ligger koordinerat som på vilken nittiotals-Van Morrison som helst och Earle kan med viss ömhet se tillbaka på sin barndom i Nashville.
www.lira.se/skivrecension/kids-in-the-street/

Angaleena Presley
Wrangled


I »American middle class« sjöng Angaleena Presley om den alltmer svårfångade och uttydda amerikanska drömmen. Nu är coalminers-dottern från Kentucky tillbaka med »Wrangled«, en bunt nya skarpa, jordiga sånger om inkrökt religiositet, fördomar, chauvinism och mentala tvångströjor. Ett av plattans bästa spår är valsen »Cheer up little darling« som hon skrev tillsammans med Guy Clark strax innan han gick bort 2016. Clark inleder låten. I sina bästa stunder är Presley en låtskrivare i samma klass som Jason Isbell. Fast mer direkt och i linje med Loretta Lynns »Fist city« och »Don't Come Home A-Drinkin' (With Lovin' on Your Mind)«.
www.rootsy.nu/recension.php?id=2796

Daniel Romano
Modern Pressure


På nya skivan Modern pressure åker Daniel Romano vidare med Nobelpristagaren, med den för tidigt frånryckte och med den oefterliknelige och i skuggan av Paul och John ställde George Harrison – lyss till sitaren i Impossible green och till Harrisons trippelskiva All things must pass. Vansinnigt begåvat och oemotståndligt av en poet som presenterar sig uthälld över ett svart piano med en röd-vit t-shirt och texten: No more art!

Unnveig Aas
Old Soul


Unnveig Aas solodebut är med rätta en av vårens mest hyllade americanaskivor i Norge. Aas sjunger om kärlekssorg och är också medlem i Roger Graesberg & Foreningen. Hennes musik har en distinkt noir-känsla och ett släktskap med Ellen Sundbergs skarpa första platta »Raven«.
Läs intervju i kommande Lira.

Andrew Combs
Canyons of my mind


Bitterljuvt är ett misshandlat ord men passar för Combs Gentle on my mind blues. Annars är det inte alltför mycket retro över Texas-födde Combs som tvärtom för tankarna till en tidig Isbell i låtar som Blood hunters och i Bourgeois King som är en kommentar till det pågående pajaseriet i Vita huset.

Cale Tyson
Twang, Södermalm, maj

Liksom Sturgill Simpson och Daniel Romano återvänder Tyson till rötterna. Liksom Simpson och Romano undviker Tyson elegant klichéstaplande, på något märkligt sätt lyckas han alltid skära bort receptionshistorian och de traderade lagren och hitta fram till kärnan. Och han gör det med en röst som är så sorgsen att man måste kisa en extra gång för att slå fast att det inte är något av Hank Williams själ som irrar kring i den lilla källarlokalen på östra Södermalm, där Levin-gitarrerna, mandolinerna och en och annan pedal-steel skulle kunna berätta historier från vägarna.
www.lira.se/en-sorgsen-stjarna-i-vardande/

John Prine
Cirkus, Stockholm

På Cirkus i Stockholm visade John Prine varför han, inne på sitt femte decennium som låtskrivare och artist, tillhör country- och folkscenens levande panteon. Prine möts av stående ovationer när han öppnar kvällen med Love, love, love från German afternoons. Två timmar senare merengue-dansar han sig ut efter en episk Lake Marie och återvänder för Paradise där Amanda Shires och gitarristen Jason Wilbur en gång för alla plockar låten ur händerna på John Denver.
www.lira.se/john-prine-fortsatter-att-satta-djupa-avtryck/




2017-03-14

Neko Case
Live from Austin TX


Återutgivning av liveinspelningen från Austin City Limits den 9 augusti 2003. Förutom låtar från hennes första skivor en fullständigt ljuvlig version av Dylans Buckets of Rain.

Prine, John
For Better, or Worse

(Oh Boy)

Få svaga spår där varje duett har sin egen karaktär och stämningsläge. Plattan visar Prines styrka i att få liv i enkla, avskalade texter.

Atomic
Six easy pieces


Ny platta för svensk-norska atom-unionen. Finns dessutom att få som trippel-cd med liveinspelningar från Tokyo. Friform, avantgarde och en alldeles egen protonsamling, i februari passade Ljungkvist och hans vänner att bjuda på en radioaktiv release-spelning på Fasching.

Birgitte DeMeyer & Will Kimbrough
Mockingbird Soul


Will Kimbrough behöver ingen närmare presentation i detta forum. Här tillsammans med singersongwritern Brigitte DeMeyer i själfulla utflykter ledsagat av en mjuk southern drawl.

Gillian Welch
Boots No. 1: The official revival bootleg


Inte minst med tanke på att det är fem år sedan The Harrow and the harvest släpptes så är det här en välsignelse. Alternativ- och demo-versioner av till exempel Orphan Girl.

Taylor, Chip
A Song I Can Live With

(Trainwreck)

På nya skivan fortsätter Chip det pågående berättandet, med minimala medel förmedlar han stämningar och räcker ut ord som är och blir kött. Chip Taylor summerar åren, minnena från barndomens rum med den där Motorola-radion som skickade sånger från en annan rymd till den mellersta av bröderna Voight i huset i Yonkers, New York.




2016-10-05

Price, Margo
Midwest Farmer’s Daughter

(Third Man Records)

Margo Price blev nyligen utsedd till Årets Emerging artist vid Americana-festivalen i Nashville. På »Midwest Farmer’s Daughter« sjunger hon och diktar sitt liv på ett sätt som Loretta Lynn gjort med en direkthet som går i nedstigande led från Lynn och i systerskap med singersongwriters som Angaleena Presley.

www.rootsy.nu/recension.php?id=2700

Eilen Jewell
Lasse i Parken, Stockholm 31 augusti 2016


Americana-noir-drottningen sjöng ut sommaren under de kulörta lyktorna i Stockholms sista folkpark. Eilen Jewell klev in i den lilla trälådan under Söders himmel och påstod att det enda konstanta är att ingenting någonsin förblir vad det var.

www.lira.se/en-perfekt-kvall-i-parken-med-jewell/


By The Bluebird
By The Bluebird

(Rootsy Music)

By the Bluebird har en stor referensvärld och skivan en lågmäld, finstämd samling akustiskt drivna sånger med skira orglar, dragspel och försiktiga trummor som stödjer linjer i Leeb-Lundbergs melodier och gedigna gitarrspel.
www.rootsy.nu/recension.php?id=2720

Ellen Andersson
»I’ll be seeing you«

(Naxos)

Ellen Andersson lossar scatsången från stavelserna mot det mer instrumentalt klingande i debuten »I’ll be seeing you« på Naxos-bolaget Prophone. Skivan är präglad av musikaliskt mod och fina arr av en ny stjärna på den svenska jazzhimlen.
Läs rep i Lira 4 2016

Chip Taylor & Carrie Rodriguez
Who’s gonna build that wall?


Äntligen tillbaka tillsammans. Tyvärr bara för en Nordamerikansk vända. Eller? Taylor & Rodriguez bjuder på ett nyskrivet högaktuellt inlägg i presidentvalskampanjen. Lyssna och återvänd sedan gärna till parets The trouble with humans, till exempel.

YouTube

Björk
Royal Albert Hall, 21 september 2016


Ett helt auditorium försänkt i andäktig stillhet, lyssnade till de närmast subliminala vibrationerna från Aurora Ochestras 26 stråkar och Björk Guðmundsdóttirs närmast utslocknande röst i Family. En konsert som knappast går att beskrivas i de ord man har förhanden.




2016-05-24

Sturgill Simpson
A Sailors guide to Earth


Americana-countryns frälsarkrans, bluegrass-spelmannen Sturgill Simpson låter ingen självmant trycka ner Stetson-hatten över öronen. Till »A sailors guide to earth« har Kentucky-sonen lämnat country-psykedelikan för en southern soul-indränkt vätebomb av Memphis och Muscle Shoals-vibes vars enda gemensamma nämnare med föregångaren är att den växer som ett svampmoln för varje lyssning. Späckad med textuala guldkorn sägs »A Sailors guide« vara riktat till nyfödde sonen, den förstfödde, men alla föräldrar vet att barnen inte lyssnar till kloka ord från dig, de gör som du. Så Sturgill låter nog sin internaliserade fadersbild sjunga bort all oro med rader som:
»Motoroil is motoroil« “Flying high beats the lies in a politicians war» och “respect the monster«.
I första låten får han med en stråk-kvartett, en komplett blås-sektion, en Moog, en Wurlitzer och en Laur Joamets utan att det låter överbefolkat. Genialt.


Loretta Lynn
First Circle


Om ni bara ska lyssna på en enda duett i år så är det Loretta Lynns och Willie Nelson »Lay Me Down«. Den förste som lyckas hålla borta tårarna vinner en fotvandring från Butcher Holler till Texas. Dessutom nyinspelning av Lynns första egna låt: Whispering Sea. 84-åriga Loretta gör bluegrass på ett sätt som ställer mycket i ett förklarat sken. Förstaklass rakt igenom.


Oddjob
Folk


Med Grammis-belönade skivan Folk tar rutinerade Oddjob ett ordentligt grepp om visarkivet och fräser samman lockrop, näverlur och kulningar till en egen modal verklighet. Oddjob plockar melodier ur vrenska lockrop, bygger riff av kullornas fraseringar och ekar deras timbre med Goran Kajfes nåderika trumpetspel och Per »Ruskträsk« Johanssons lyriska, uppriktiga alt.
www.lira.se/modalt-mote-mellan-musikaliska-maestros/

Cale Tyson
Introducing Cale Tyson


Skönt svajig country-crooning och en pedal-steel-mättad debut med klassisk yodel och överkommen kärlekssorg i en debut som har mycket av den kosmiska amerikanska musiken i sig som inte på långa vägar är så allvarstyngd som man skulle kunna inbilla sig.
Med »Introducing är Cale Tyson« direkt-kvalificerad in i den nya retro-countryns greenroom. Att han dessutom är uppväxt i Townes Van Zandts hemstad kan inte hållas emot honom.


Sonny Rollins Trio
Live in Europe 1959


1959 tog Sonny Rollins sin första av återkommande sabbater från scenen. Strax innan han gick in i övningstid - vandrande om natten på Williamsburg Bridge på Manhattan - var Rollins på turné med den pianolösa trion med basisten Henry Grimes och trumslagaren Pete La Roca. Trippel-cd som är ett jättelikt dyk ned i Rollins oceaniska idévärld med inspelningar från Nalen och Södra Teatern. Epic strolling.



2016-02-22

In Orbit
Clark Terry med Thelonious Monk.


Trumpetarnas trumpetmagister dog för exakt ett år sedan - här är maestro Terry i fin bop-form med Monk. En nyutgåva av en inspelning från 1958. Kolla fina Netflix-dokumentären om Terry och unge blinde pianisten Justin Kauflin.


Sam Outlaw
Angeleno


Sam Outlaw - reklammannen som körde rakt in i en trettioårskris, träffade Ry Cooder och hans son och fick ihop en glimrande känslig neo-retro-platta - har namnet på mödernet och känns uppväxt på den äkta varan, tappad i de rätta skogarna.


Israel Nash
Debaser Stockholm


Dödsdömda Debaser fick uppleva en Israel Nash i högform och ett närmast arkaiskt rockband med stämsång och en rytmsektion som skänker ljuset åter till människorna som tycks vandra i evighetslångt mörker.
http://www.lira.se/allt-faller-pa-plats-for-israel-nash/


Bob Woodruff
The Year We Tried to kill the Pain


Woodruffs fantastiskt fina inspelning från 2013 med svenska komptrion ges nu ut i USA och rusar förtjänstfullt upp på spellistorna vilket får en att återvända till detta mästerverk i all sin enkelhet.


Jason Isbell
Something more than free


»My day will come, if it takes a lifetime.« Sjunger Grammy-belönade kommendörkaptenen i Americana-flottan Jason Isbell. Skönt för alla att han slapp vänta så länge.


Isabella Lundgren
Somehow life got in the way


I sagan berättas att en gång var sekel faller stjärnljus över de värmländska skogarna. Ur det stjärnljuset är en ny röst i svensk jazz kommen.
Läs gärna om Isabella i Lira #5 2015.


What happened, Miss Simone?
Dokumentär - Netflix

Liz Garbus låter Nina Simone kliva fram med all den musikalitet, genialitet, ilska, sorg och kärlek som bebodde sångerskan och pianisten Simone, född som Eunice Kathlynn Waymon 1933, och äntligen förstår jag varför hon var så arg; vi borde alla vara jävligt mycket argare.




2015-09-14

Jason Isbell
Something more than free


Jason Isbell tycks ha träffat på en källåder av Guds nåde. Isbell formerar armadan till ett av samtidens mest slagfärdiga. Southeastern är dock fortfarande flaggskeppet i flottan.

Iris DeMent
Trackless Woods


Ryska poeten Anna Achmatovas dikter har väntat upp emot ett sekel på att få musikalisk skepnad. Nu är de här i DeMents tolkning. Giftermål i himlen.

Elders and Ancestors
Agrelia’s Castle


Brother Paul Brown och Mike Farris i en episk version av Wayfaring Stranger. Healing on my mind med duon och äkta makarna Paul och April Brown. »Breathe« tar vid i George Harrisons indiska resa med Memphis-sitarspelaren Richard Cushing.

The Traveling Kind
Emmylou Harris och Rodney Crowell


Uppföljaren till Old Yellow Moon från 2013 är snäppet vassare. Mycket bättre än så här blir inte den vemodiga, eftertänksamma americanan.

The Waterboys
Modern Blues


Ett destillat av Mike Scotts musikaliska resa med dagbokstexter om dagar flydda och kärlekar förlorade. Brutalt bra band med en hårtslående Ralph Salmins, den så exakt hängande David Hood och Brother Paul Browns demoniska Hammond.

Mike Farris
Shine for all the people


Ingen bäst-just-nu-lista är komplett utan Shine for all. Sam Cooke, Al Gren, Mahalia Jackson och pastor C.J Johnson ger plats i gångarna och den som inte upptäckt Farris har ett helt liv kvar att upptäcka.




2015-02-16

Angaleena Presley
American Middle Class

Angaleena Presley bär sin historia och sina berättelser på huden. Hela vägen upp och ner längs de kyrko- och snabbköpsgångarna som hon tecknar med skarp penna. I sina starkaste stunder är Presley en låtskrivare i hägnet under en av Loretta Lynns apelträd.


Judah & The Lion
Sweet Tenneesse

Bandets andra EP Sweet Tennesse med sin bluegrassbaserade, beatstarka folkpop. I botten ligger starka sånger, en av de bästa unga rösterna på länge och ett tydligt mandolin och banjo-driv.

The Waterboys
Modern Blues

Sista två låtarna räcker egentligen på denna Mike Scotts resa över haven till Nashville med Swampers David Hood och Brother Paul Brown.

Mike Farris
Shine for all the people
Compass

Sam Cooke, Reverend Al Green, Mahalia Jackson och pastor C.J Johnson nickar och hel bunt änglar brer sina vida vingar över Mike Farris.

 
Designad för IE6+. Ytligt testad med Opera 7, Netscape 7.2 och Mozilla FireFox. Webdesign Jens Olsson. ©2004 Rootsy.nu. Powered by Notepad, Apache, MySQL & PHP
Denna sida är designad till tonerna av White Stripes och Rodney Crowell.