| |||||||
Daniel: 2006-05-27 16:53 | Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglunds fem favoritplattor: 1. Pink Floyd - Dark Side of The Moon 2. Rolling Stones - Some Girls 3. Miles Davis - Porgy and Bess 4. Elvis Costello - My Aim Is True 5. Esbjörn Svensson Trio - Winter in Venice Hägglund, som presenterade listan hos Virtanen, gjorde även klart att han diggar Miles 70-tal. Årets mest otippade. Hägglund höjde sig klart i mina ögon vilket defintivt är mer än man kan säga om Fredrik Reinfeldt som presenterade denna lista: 1. Magnus Uggla - Den ljusnande framtid... 2. Kristina från Duvemåla 3. Alphaville - Forever Young 4. Abba - The Album (det är väl OK) 5. Da Buzz - More Than Alive | |
Häger: 2006-05-27 17:56 | Det är alltid lika kul att se vilka plattor eller låtar politiker plockar fram som sina favoriter, speciellt i valtider. Det gäller liksom att hitta ett urval som täcker hela väljarkåren - från förstagångsväl jarna till pensionärerna. Reinfeldts lista är ju paradexemplet - från Da Buzz till Duvemåla. Men han missar grovt ändå i mellanskiktet. Var tusan är Rod Stewart? | |
Håkan Olsson: 2006-05-27 17:57 | Reinfeldts topp fem är verkligen bland det värsta jag sett. Hujedamej! | |
Håkan Olsson: 2006-05-27 18:00 | Hägglunds topp fem imponerar onekligen. Förutom Pink Floyd är ett band som hör hemma i en annan diskussion här på forumet, den om de mest överskattade banden. | |
Daniel: 2006-05-27 18:02 | Lars Ohlys: 1. The beatles-Sgt. Peppers lonely hearts club band 2. Deep purple-In rock 3. Green day-American idiot 4. Queen-A night at the opera 5. Danko Jones-Sleep is the enemy Maria Wetterstrands: 1. David Bowie-Hunky Dory 2. Tom Waits-Bone machine 3. Pet shop boys-Please 4. Tindersticks-Curtains 5. Vladimir Vysotskij | |
Magnus Eriksson: 2006-05-27 18:50 | Göran Hägglund understryker på många sätt sin politiska och moraliska trovärdighet. Reinfelt visar bara att den enda gången han lyssnat på musik som vuxen gick han på musikal. Hiskeligt! | |
Häger: 2006-05-27 19:49 | De borde naturligtvis avböja allihop och säga som det är: jag lyssnar aldrig på musik, jag köper aldrig en platta. Då hade de upplevts som trovärdiga. | |
Peter Johansson: 2006-05-28 01:50 | Är osäker på om du är ironisk eller inte. Men eftersom du inte brukar vara ironisk måste jag fråga: På vilka sätt understryker Hägglund »sin politiska och moraliska trovärdighet« med sin lista? | |
Magnus Eriksson: 2006-05-28 19:24 | Peter, Hägglund understryker att han är en öppen och reflekterande varelse med andra intressen i livet än det politiska. Inte en homo politicus, utan en politiker att respektera. | |
tant strul: 2006-05-28 19:45 | Hipp. Och jag som skulle rösta blått...... | |
pajsarn: 2006-05-29 08:48 | Gör inte misstaget att döma/bedöma en person utifrån hans/hennes skivsamling. | |
Magnus Eriksson: 2006-05-29 14:08 | Det är naturligtvis alltid vanskligt att dra moraliska och politiska slutsatser av människors kulturella smak. Minns att koncentrationslägervakter na ofta var väl inlästa på Goethe och även lyssnade på mindre bombastisk konstmusik än den som proklamerats som gesund. Dock tror jag att det är svårare att kombinera en totalitär politisk övertygelse med en hängivenhet för jazzen än med försmak för någon annan musikform. Friheten, individualismen, den improvisatoriska strävan att bryta givna mönster (ett förverkliga en egen frihet i stället för en centraliserad, geometrisk utopi) och drömmen att upprätta ett eget rum i musiken är egenskaper hos jazzen som gör den svår för den som vill ha överblick och centralistisk diktatur. Å andra sidan fanns det kvalificerade jazzscener i både Polen och Tjeckoslovakien under kommunismen till skillnad från i Sovjet, inte minst frijazz-scener. Förmodligen ansågs jazzen alltför frånvänd och marginell för att utgöra ett hot; rockmusiker trakasserades däremot i Tjeckoslovakien. Countryn kan vilken obskurantist som helst lyssna på, det vet vi. När det gäller Göran Hägglund gläds jag åt hans genomreflekterade skivval. Costellos första dröjer säkert kvar sedan ungdomen, på samma sätt som många i min ålder fetischerar Stones tvåa. Dark Side of the Moon är ett val som vem som helst kunnat göra för att ge en signal om hyggligt kvalificerad smak, men Porgy and Bess hade inte varit ett givet Miles-val om det bara gällt det, inte heller Esbjörn Svensson-valet, definitivt inte Some Girls. Vad som signaleras av Hägglunds val är personlighet, reflektion, bredd och öppenhet. Dessutom en känsla för den diffusa egenskapen kvalitet, bortom ett mainstream-utbud. Hägglund har i andra sammanhang visat prov på både humor och integritet (jag säger inte ett ord om om hans konkreta politiska ställningstaganden), och han är något i dessa sammanhang så ovanligt som en människa för vilken politiken inte tycks ge livet dess hela innehåll. Lite kuriöst, med tanke på att han lanserades som en partigängare, närmast en partibyråkrat, när valet stod mellan honom och den, som det visat sig, långt rätlinjigare och tristare Maria Larsson. Reinfelt? Ja varför har alltid högern så tråkig musiksmak? Det värsta är att hans val speglar inte bara en snäv nationalism, utan även att han inte tycks ha tagit några nya musikaliska intryck som vuxen, annat än av Kristina från Duvemåla. I SvD i lördags, där partiledarna utsattes för en personligare enkät, kom också musiken upp. Vad har du i cd-spelaren?, löd en fråga. Reinfelt svarade: svenskt. Han lyssnar på musik (till en del ren skräpkultur, nationalromantiskt bjäfs som signalerar pretentionen att det besitter ett väsentligt värde) som stryker lyssnaren mer medhårs än det mesta. Hade Reinfelt lyssnat över Atlanten hade han nämnt Billy Joel och Barry Manilow, är jag rädd. Wetterstrand och Ohly gör också reflekterade val. Det går att fejka ett val för att verka involverad eller insiktsfull, men då hade man valt andra skivor med delvis samma artister. Se t ex det garanterat tillrättalagda och förutsägbara musikvalet i svenska kriminalromaner, där författarna låtsas ha en kunskap som de inte har. Men, för att citera en pressrelease om Junior Brown: You can fake Memphis 56, but you can’t fake Reno 82. Wetterstrand och Ohly visar vad vi vet sedan tidigare, att vänstern har bättre musiksmak än högern (jag antar för enkelhetens skull att Miljöpartiet i allt väsentligt hör hemma på vänsterhalvan). Som gammal liberal kan jag bara beklaga att högern alltid utmärker sig på tristast tänkbara sätt i dessa sammanhang. Alltnog, jag ogillar arten Homo Politicus. Göran Hägglund är, hans musiksmak förstärker ett intryck som fanns tidigare, något annat och något för dagens yngre svenska borgerlighet väsensfrämmande. Det är också intressant att notera att en mainstreamer som Göran Persson i SvD svarade på cd-frågan med två namn: Pavarotti och Sofia Karlsson. Förutsägbart? Ja, möjligen, men hans svar speglar också en annan kvalitetsmedvetenhet än den Reinfelt visar. Minns också vad Per T Ohlsson skrev i Sydsvenskan för mer än tio år sedan (bland partiledarna fanns fortfarande Carlsson och Bildt) om partiledarnas musikintresse. Carlsson och Westerberg var jazzlyssnare, fast (om jag minns rätt) med en faiblesse för västkustjazzen – men ändå. Om Bildt berättade Ohlsson en anekdot från dennes tid som säkerhetspolitiker. Han skulle träffa ett antal svenska USA-korrar vid ett besök i New York. De senare hade föreslagit Village Vanguard, där ett högklassigt storband (jag minns inte vilket) spelade den kvällen. En kvart eller så efter utsatt tid kommer en av Bildts livvakter ner och föreslår en annan plats: Carl får så ont i huvet av sån här musik. All musikheder åt Hägglund. | |
Kjell: 2006-05-29 16:30 | Jag tvivlar på att Göran Perssons musiksmak är mycket bättre än Reinfelts. Möjligtvis nån låt med Ulf Lundell. Förmodligen inte »Det är folket som bygger landet« utan snarare »Öppna landskap«. Sen är det säkert lite dansband och kanske eventuellt Titanic med Mikael Wiehe. Jag sätter en tia på att hans har med »Sista ljuva åren« med Lasse Stefanz. | |
matte: 2006-09-17 14:24 | göran persson sa nyligen i en intervju att han gillade att ladda upp med lite rage against the machine innan slut debatterna... | |
Oscar Nordblom: 2006-09-17 15:24 | Minns att Carl Bildts favorit film var »Top gun«... | |
Lista ämnen | Nästa sida Föregående ämne | Nästa ämne |
Skapa en användare och logga in för att svara på inlägg