Foto: Birgitta Olsson

Musikaliskt är de inte alls lika, ändå finns det någonting som förenar dem också i musiken: ett slags utforskande av det mest väsentliga i livet, av mötet mellan människor, man och kvinna, det spröda och ljuva, behovet av öm- och närhet.

Det kan vara en ström av improviserade toner inifrån Anders Bergcrantz trumpet och hjärta, ett minne av det som varit och ett hopp om framtiden.

Det kan komma utifrån också, som en evig reflektion, in och ut, fram och tillbaks, som när Anna-Lena Laurin låter en symfoniorkester gestalta stillheten och tystnaden i Billinge skog (cirka fyra mil norr om Malmö).

Anders Bergcrantz, jazzmusiker på trumpet, och Anna-Lena Laurin, förut jazzpianist och nu klassisk tonsättare, är aktuella med varsitt nytt album, »About Time« (Stunt) respektive »Piece From The Silence / String Quartet No. 1« (Vanguard Music Boulevard).

Både Anders och Anna-Lena är den sortens musiker som stannar i minnet, vars toner är mer än toner, deras musik blir ett personligt möte, svårt att glömma.

Jag minns ännu hur mycket jag tyckte om »Dance With Me« (1994), där Anna-Lena Laurin spelade sin egen... ja, ursäkta, om det är »fel« och »fult« att skriva så... kvinnliga jazzmusik. Det album med Anders Bergcrantz som gjort störst intryck även på andra än mej är nog ”In This Together", som utsågs till 1995 års bästa svenska jazzskiva.

De känns igen på sina nya album. Nej, det betyder inte att de upprepar sej – däremot att de utvecklar sej, skiva för skiva och år för år. De lever och spelar vidare. Deras musik speglar deras liv.



Anders Bergcrantz har arrangerat i mer fasta former än tidigare. Kanske för att nu vet Anders hur han vill ha det, hur resultatet ska bli och vilken väg som leder dit. Blås på toppen (Anders själv trumpet och Vincent Nilsson på tromboner) med piano-bas-trummor som grund och botten.

Lite soul-influerat, så kallad »budskapsjazz«. Fascinerande att höra med- och samspelet mellan trumpet och trombon – den sistnämnda blir en förlängd trumpet.




På Anna-Lena Laurins album finns en stråkkvartett, spelad av The Aniara Quartet, och en symfoni, framförd av Malmö operaorkester.

Också kvartetten kan vara en skogsutflykt, en promenad genom Billinge skog. Violiner, viola och cello spelar nära och tätt, får tonerna att uttrycka känslor och stämningar. I symfonin fortsätter Anna-Lena att utforska detaljer i naturen och skogen under ett år. (För så har hon väl tänkt?)

Som den iskalla vinden, februari som lockar fram vårdansen, ljudet av en hackspett och så sommarens varma sång. En Quattro Stagioni från Billinge.


Texten har i delvis annan form varit publicerad i Ystads / Trelleborgs Allehanda.


Anna-Lena Laurin och P-O Johansson, dirigent för Malmö operaorkester. Foto: Bengt Eriksson