Rootsy logo  
Rootsy logo

Artikel / Krönika
Skånska 99-listan
Av Bengt Eriksson

1) Pelle Ossler: »Käre lille bror« (2002)

En »dark horse«? Visst, men Pelle Ossler förtjänar sin förstaplats. Det finns, kort sagt, ingen skånsk låtskrivare som förvaltar, nyskapar och personliggör den meloditradition som man brukar säga är typiskt skånsk – mjuk, sävlig och mycket melodisk – på ett bättre sätt än Ossler.

– Nej, »Käre lille bror« är inte självbiografisk, svarar Pelle Ossler på den självklara frågan. Jag har ingen lillebror utan en storebror.

– Men det har funnits folk i bekantskapskretsen med lillebröder. En av dem, Staffan hette han, reste iväg och försvann. Vart tog han vägen? Plötsligt hörde man att han var i Los Angeles och hade köpt en pistol.

– »Käre lille bror« handlar om honom – men ändå om mig. Om sökande och letande…

Dina sånger är på samma gång konkreta och ogripbara. Där finns något osäkert, oroande och mycket drabbande. Man kommer inte undan. Hur gör du låtarna?

– Först en melodi eller ett beat. Sen ett ämne och en handling som passar till musikens stämning. Jag pillar med texten så att den hela tiden förändras. Det är häftigt, när det går framåt. Inte lika häftigt när jag kör fast. I slutändan kan det bli bra – fast långt ifrån vad det var tänkt att bli.

– Texterna ska vara glesa och öppna med tomrum för lyssnaren att fylla i. Det är fascinerande, också för mig som låtskrivare. Om vad handlar egentligen texten?

Det var inte aktuellt för Wilmer X att köra någon låt av dig när du var med i bandet.

– Nej, nej. Wilmer spelar bara Wilmer-låtar lika med låtar av Nisse Hellberg. Vet inte om jag velat det heller. Ekonomiskt hade det varit bra – men annars…


Till sist:
Hör listsammanställarens klagosång! Det var kul men också – vilken svettig pärs! Som en jojo har somliga låtar åkt in och ut och in och ut på listan. Den ena kanonlåten slog ut den andra kanonlåten. En hjärtevän måste ratas för en annan hjärtevän.

Med sorg – suck, suck och tår på tår – i listsammanställarens hjärta placerar sig följande artister och låtar på delad 100-e plats. Tycker du att någon av dessa absolut borde ha varit placerad högre upp så lyft in artisten och låten på rätt plats och flytta ner eller ut någon annan. Eller plocka in helt egna – och här ratade och/eller bortglömda(!?) – favoritlåtar…

100) Babies »Sommardag på stranden«, Anna-Mia Barwe: »En näktergal sjöng i Folkets Park«, Black Uniforms: »The Right To Survive«, Bob Hund »Istället för musik: förvirring« och »Ska du hänga med? Nä!!«, Bootjacks: “Red Big Car», Brainpool: “Bandstarter«, Robert Broberg med Hoola Bandoola Band: “Vem är det som bromsar?», Anna-Lena Brundin: «Tingeltangel», Cardigans: «Rise And Shine», Chamber Samba: «Marinkadett Da Silva», Josefine Cronholm: «Another Day In Paradise», Dolkows: “Silent Woods«, First Floor Power»: «We Are The People», Sofi Hellborg: «Å jo, det var lätt», Hundarna: «Älskar dig», Hidden Charms: «Why Did You Leave Me?», Hoola Bandoola Band: «Keops pyramid» och «Jakten på Dalai lama», The Johansson Brothers: «Homeless», Johnny & Dom Andra: «Ljus över prärien», Karl Kanga: «With A Shot From The Hip», Katzen Kapelle: «Ålkvinnans bekännelser», Richard Lindgren: “Regn över Möllan«, Mundo Folk / Chris Bailey: »How To Forget«, Noice: »Moderna människor«, Edvard Persson / Arvid Richter: »Om Lindberg kommer«, Harry Persson: »Å sicken fest«, The Push: “Cecilia», Jennifer Saxell: «Eve Of Destruction», Sinners: «Love You More Than This», The Sounds: “Living In America«, Spacelab: »Night Train«, Stålfarfar: »Hälsa dem därhemma«, Two Sheds: »Needles«, Henrik Venant: »2002-2003«, Östen Warnerbring: »När Malmö doftade«, Lotta Wenglén / Chips Taylor»: «The Hard Part´s To Stay», Werup-Sjöströms kvartett: «Inflame», Mikael Wiehe: «Lindansaren» och «Det räcker nu», Wilmer X: «Vem är den flickan», «Hon är ihop med en insekt», «Det regnar nästan jämt» och «Blå vägen hem», Åke Octan «När vindarna vänder»…

Listan sammanställd av Bengt Eriksson med större eller mindre inflytande från Magasinet Skånes redaktion och med diverse skånska musikskribenter och andra musiklyssnare som konsulter. (Ingen nämnd och absolut ingen glömd!)

Denna skånska topplista publicerades första gången i delvis annat skick i Magasinet Skåne nr 1 / 2005.

2) Bob Hund: «Nu är det väl revolution på gång?» (1998)

– Jag kan berätta om studion där vi spelade in, säger Thomas Öberg. Den är jämnad med marken.

– Det var ett gammalt pumphus i Solna. Vattencisternen användes som rymdklang. Det såg ut som en liten mexikansk bar. Där inne var studion. Nu har kommunen och Skanska gemensamt utplånat allt. Men musiken letade sig ut och finns kvar.

Gjorde ni låten på samma sätt som vanligt – alla tillsammans? Texten skrev väl du?

– Nej, jag brukar inte skriva texterna heller. Jag uppfattar mig mer som… inte ett medium… det är för mycket… men som rapportör. Det är jag som håller i pennan men jag är ute på reportage. Jag tecknar ner orden.

– Det hände förresten något märkligt vid inspelningen. En av medlemmarna tog av sig skinnjackan och när vi skulle gå var den borta. Trots att dörren varit låst och det var galler för fönstren. Vi letade överallt och länge men skinnjackan fanns ingenstans. Riktigt otäckt var det.

– Men det fanns en förklaring. Han hade en överrock också – med trasigt foder. Skinnjackan hade glidit ner innanför fodret.

Berätta nu om låten!

– Nej, patentet är att inte avslöja för mycket om hur sången kom till eller vad den handlar om. Det är som med en trollkarl som trollar kaniner ur hatten. När man sett hur trollkarlen stoppar ner kaninen är det inte lika roligt.

3) Edvard Persson: «Vi klarar oss nog ändå» (1938)

Den skånskaste av alla skånska sånger. «Vi klarar oss nog ändå» förekom i filmen «Söder om landsvägen». (Inte vilken skånsk landsväg som helst utan den som går mellan Malmö och Ystad över Anderslöv.) Edvard Persson sjunger om Skånes natur, mat, djur och människor i förhållande till övriga världen med en refräng som blivit sinnebilden av den stolte – vågar man säga dryge? – skåningen: «Låt dom bara gå på, vi klarar oss nog ändå».

En rolig poäng är att sången – liksom flera av de klassiska Edvard Persson-sångerna – skrevs av Lasse Dahlquist, född i Göteborg och uppvuxen på Lidingö. Som en musikalisk kameleont skiftade Dahlquist mellan att komponera stockholmska (till exempel «Ekenskisen»), göteborgska (till exempel «De' ä' dans på Brännö brygga») och skånska sånger.

«Allt ljus på mig» är ett uttryck som tillskrivs Edvard Persson. Det finns många historier om hur stor plats han tog på teaterscenen och framför filmkameran. Men var han verkligen så odrägligt bred och dryg som han låter i «Vi klarar oss nog ändå»? Kan någon människa vara så dryg? Finns där åtminstone inte en gnutta ironi? Om man läser de texter som skrivits om honom så verkar de flesta mena att Edvard Persson faktiskt var precis som han lät.

Men låt oss höra vad Peps Persson (inte släkt) säger. Peps har ju gjort ett album med kända Edvard Persson-sånger, bland andra just «Vi klarar oss nog ändå».

– Han spelade rollen som Skåningen med stort s, säger Peps. Det var hans image. Men han ska ha haft rätt svåra stunder också. Jag tycker nog att man kan höra en ironisk självdistans i hans röst.

4) Mikael Wiehe: «Flickan och kråkan» (1981, 1993 och 2003/2004)

– «Titanic» är ju den sång som de flesta förknippar mig med, säger Mikael Wiehe. Men jag har märkt att «Flickan och kråkan» är populär bland 30- till 40-åringar. De har vuxit upp med den.

Berätta ännu en gång om bakgrunden till sången.

– Jag har sagt att jag inspirerades av «Liten flicka ilar till veterinären med skadskjuten kråka», en bild av tecknaren Oscar Cleve. Men när jag skrev sången hade jag inte sett bilden utan bara fått den beskriven för mig som fantastisk. Nu har andra gjort bilder som bygger på min sång. Det är rätt kul.

– Sista versen hade jag besvär med. Flickan har kvar sin barnsliga tro på att hon kan rädda världen i form av en kråka som är på väg att dö. Hur skulle jag göra? En död kråka var ett alldeles för svart slut. Det stämde inte politiskt. Men konstnärligheten vann över politiken.

– Fast folk har inte uppfattat sången som så dyster utan sett en strimma av ljus. Det glädjer mig.

Med hjälp av Greg Fitzpatrick gick du också in i syntåldern med den här inspelningen. Vi fick höra en ny, modern Wiehe. Vad betydde Greg för moderniseringen av din musik?

– Mycket. Arret med basgången gjorde jag men Greg skötte syntarna. Jag hade hört «The Ballad Of Lucy Jordan» med Marianne Faithfull. Där fanns en elgitarr som spelade genom något som hette vocoder. Det lät fräckt. Så ville jag också låta.

– Resultatet blev supermodernt, tyckte jag. Men så gick jag till konditoriet Casablanca i Malmö och den gamla damen bakom disken sa att hon tyckte mycket om «Flickan och kråkan». Hur kunde hon gilla den? Något så modernt?

«Flickan och kråkan» har mixats om två gånger (den första remixen finns på «Trettio sånger» och den andra både på «Sånger i tiden» och «Mikael Wiehe i original».)

– Den senaste mixen är min favorit, säger Mikael. Den kommer närmast den demo som vi gjorde hemma i ett kollektiv där Greg bodde.

5) Peps Blodsband: «Falsk matematik» (1974)

Grattis till jubileumet!

– Vadå? undrar Peps.

Det har gått hela 30 år sen du spelade in “Falsk matematik“.

– Oj, det har jag inte tänkt på.

“Falsk matematik“ är ju en av dina mest politiska låtar och rätt typisk för 70-talets vänsterpolitiska musikklimat. Ändå är den inte tidsbunden utan fortfarande aktuell.

– Ja, tyvärr är det så. Jag spelar den ju fortfarande, fast vi har arrat om den lite. Under några år spelade vi den som reggae och nu är det mer funk. Man måste göra så, ändra lite när det kommer nya musiker i bandet.

Minne från låtskrivandet?

– Då bodde jag i Lund och det var ju under den mest politiskt aktiva tiden. Låten har sitt ursprung bland dem som jag umgicks med då.

Du lyckades bli accepterad av den progressiva musikrörelsen och ändå stå utanför.

– Jag kan inte gå i flock. Det bara är så.

“Falsk matematik“ är en ovanligt melodisk blueslåt – inte bara de vanliga bluestakterna och ackorden. Om man hörde låten i en instrumentalversion så skulle man känna igen den då också.

– Jag har aldrig tyckt att jag kan göra vackra melodier. Allt är rytm för mig – musikalisk rytm och språklig rytm. Det melodiska beror i så fall på att jag också har vistraditionen i mig.

6) Nisse Hellberg / Wilmer X : «Om en hund mådde så här» (1988 och 1991)

– Det var ett bra val, säger Nisse Hellberg. Den låten gillar jag också.

Minns du när du gjorde den?

– Ofta kommer jag inte alls ihåg var, när och hur jag gjorde en låt. Men just det här tillfället minns jag mycket väl.

– Jag mådde rätt dåligt, rättare sagt hade jag en ordentlig svacka. Det tacklade jag med att skriva en humorfylld text som bottnar i något mer allvarligt. Jag tänkte på hur man brukade snacka med kompisar när man var jättebakis, sa att om en hund mådde så här illa skulle man skjuta honom. Nu handlade det i mitt fall inte om bakfylla utan lite mer.

Visst du redan då hur «Om en hund mådde så här» skulle låta på platta också?

– Det var ju rätt uppenbart att det skulle bli nån slags Stones-blues.

Du är en grammisbelönad textförfattare. Ska du tituleras rockpoet?

– Nej, för mig är en poet mer än så. Men jag ser inte ner på textskrivandet, som jag gjorde förr i tiden. Då var en text bara nåt som skulle vara där. Det är viktigt med texter, tycker jag numera.

– När Wilmer startade kunde det lika gärna ha blivit låtar på engelska. Grupptrycket fick det att bli svenska och skånska. Annars hade jag fått förklara mig för bekantskapskretsen. Och så sjöng ju Kalle Pedal, Peps och Pugh på svenska.

PS. «Om en hund mådde så här» finns också utgiven i en halvakustisk live-version (1991)

7) Östen Warnerbring: «Törringelund» (1984)

Östen Warnerbring har gjort många sånger om Malmö: «Det var en lördagsafton» (om Malmö vid krigsslutet), «Kal de´ snöar» (en Malmöprofil), «Thore Ehrling» (i Folkets park), «När Malmö doftade» med flera. Samtliga är – oftast mer än mindre – självupplevda.

Som när Östen till en melodi som blandar all musik han sysslat med – jazz, skånska visor, schlager, pop och lite country – sjunger om en cykeltur till Törringelund.

– Det är en sann berättelse från barndomen. Jag kan väl ha varit 4-5-6 år. Hela familjen – mamma, pappa, min syster och jag – cyklade till Törringelund. Jag minns hur man kämpade sig uppför Oxiebacken. Ja, inte jag, för jag satt bakpå.

– Inte bara familjen Warnerbring cyklade till Törringelund. När jag är ute och sjunger och frågar om någon annan också cyklat dit så finns det alltid äldre i publiken som räcker upp handen.

– Det var ingen egentlig festplats utan, som det låter, en liten lund på vägen mot Svedala. Inte mer än en backe, egentligen. Fast där fanns en inglasad dansbana och en restaurang, en liten damm och en enkel karusell. Man tog med sig mat, satt där i backen och umgicks. Det fanns inte mycket annat att göra under kriget.

Berättelsen blir extra autentisk av att Östen sjunger på sin skånska dialekt. Har du kvar barndomens dialekt? Skulle en dialektforskare placera dig på Bergsgatan i Malmö.

– Det tror jag. Lite har dialekten förändrats men inte mycket. Det fanns ju inte bara en dialekt i Malmö på den tiden utan fyra, fem olika. Det hördes direkt om man kom från Kirseberg eller Bergsgatan. Det var olika dialekter.

8) Siw Malmkvist: «På vårat fik» (1959)

– Nej, säger Siw Malmqvist, den inspelningen har jag inget minne av. Men jag gjorde ju så många inspelningar, både i Sverige och Tyskland.

Va tråkigt! “På vårat fik« var ju en så exakt termometer i tiden, vid skiftet från 50- till 60-tal. Jazz, schlager och en aning rockmusik. Vilken låt minns du från den tiden då?

– “Jazzbacillen» minns jag! Den blev en stor succé. Och där är det ju Harry Arnolds orkester som kompar mig.

Liksom när du sjunger “På vårat fik«. Bägge låtarna fanns med på samma EP-skiva och spelades troligen in vid samma tillfälle.

– Nähä!

Förresten, var det inte Anders Burman på Metronome som också upptäckte dig?

– Det kan man säga. Jag vann en sångtävling och förstapriset var att få göra en skiva. Bara en skiva – inte fler – men Anders tyckte att vi skulle skriva kontrakt.

Skivdebuten hette “Tweedle dee» (1955) – en rock- eller rhytm & blues-låt. Var du en rocksångerska då?

– Nej, jag var väl någon slags halvjazzsångerska. Jag började med lite evergreens och sjöng gärna religiösa sånger. När jag spelade in “Tunna skivor« (1960) så tyckte att jag det var en religiös sång. Melodin lät så.

Du hade mycket jobb redan på 50-talet och du verkar fortfarande vara i full gång.

– Efter Melodifestivalen med Ann-Louise Hansson och Towa Carson blev det Diggyloo-turnén och jag har också varit i Tyskland. I höst blir det Tyskland igen.

PS. “På vårat fik» sjöngs också in av Östen Warnerbring.

9) Stry / Garbochock: “Malmö City« (1980 och 2002)

Stry har haft både Terrarie och Kanarie som artistefternamn. Hans riktiga namn är Anders Sjöholm.

– När jag bjöds in till årets Malmöfestival, berättar Stry, så föreslog de att jag skulle sjunga just »Malmö City«. Lite konstigt, tyckte jag. Stå och sjunga den för alla på Stortorget. Det är ju ingen helt snäll beskrivning av Malmö.

– Fast inte heller, tillägger han, helt svart. Där finns väl lite glädje också.

– Det är en rätt punkig låt. Egentligen hade jag slutat med punk. »Malmö City« skiljer sig från annat som jag höll på med på den tiden.

Annars är det väl en rätt typisk Stry-låt? Man får för sig att det är en politisk sång men riktigt hur vet man inte. Det är mest en känsla av att du gnager på samhället.

– Jag var väl tudelad. »Malmö City« är inte direkt avståndstagande utan nån form av reflektion över min tid i Malmö till dags dato.

– Jag hade bott i Malmö ett tag när gjorde låten. Men jag var ju pojken från landet (Skäralid utanför Klippan) som kommit till stan. Kanske såg jag vissa saker mer tydligt än de som var födda här.

– Va är det här för stad! tänkte jag. Vem har bombat den här stan? Det var ju så många rivningstomter – bombhål – överallt i Malmö.

»Malmö City« finns i två versioner med Garbochock – samma inspelning men olika ljudbilder. Stry mastrade om LP-n när den skulle återutges på CD.

– Jag har aldrig gillat vinylljudet. Det var så spinkigt. På CD låter »Malmö City« mer som Garbochock verkligen lät.

PS. »Malmö City« finns också i en »förinspelning« med Stry & Stripparna (1979).

10) Andreas Tilliander / Mokira: »Hässleholm« (2004)


Andreas Tilliander skulle kunna beskrivas som »en ung Brian Eno från Hässleholm«. Nej, det är inte rätt men ändå lite rätt. Tilliander hör till världens främsta inom genrerna elektronica och click & cut. Jättekänd för dem som hänger med i den nya elektroniska musiken – samtidigt helt okänd för andra musiklyssnare.

– Så är det ju men jag trivs med det. Jag spelar hellre för en publik som verkligen gillar mig än för en ombytlig publik som tycker om mig idag och någon annan nästa månad.

Hur många skivor har du gjort?

– Femton kanske, om man räknar med singlar. Sex, sju album.

Andreas Tilliander gör popigare och mer dansant musik under sitt eget namn. Mokira
kallar han sig när musiken är lugnare och mer ambient. Till den sistnämnda katetegorin hör »Hässleholm« – ett stämningsfullt stycke, melodiskt och vackert, som borde passa de flesta musiköron.

– »Hässleholm« är hyfsat abstrakt och experimentell men ändå en låt. Annars kan det lätt bli att man mest arbetar med ljud – brus, sprak och knaster.

Musik som görs med dator låter ofta just som datormusik – som om musiken programmerats. »Hässleholm« låter däremot komponerad.

– Innan jag satte mig vid datorn spelade jag in en gitarr, några pianobitar och en melodika. Jag ville att det skulle låta ganska akustiskt, få fram den där känslan av att musiken inte är exakt. Med en dator är det fantastiskt lätt spela exakt – men musiken blir tråkig.

11) Problem: »Ja vill inte ha« (två gånger 1978 och 2003)

Malmös skramligaste popband. Någonsin! Problems klassiska öronklistrare »Ja vill inte ha« gavs ut i två olika inspelningar (först av rocktidningen Larm och sen mer kommersiellt). Fast ingen av inspelningarna är riktigt bra, hävdar Stefan Ahlqvist, sångare, gitarrist och låtskrivare, som rekommenderar den live-inspelning som först i fjol gavs ut på vinyl och lite mer privat.

12) Hasse Andersson: »Änglahund« (1982)

Tårdrypande sentimentalt men också ärligt och mänskligt. Den skånska vistraditionen blandas med amerikansk country och cajun. Hallandsås byter namn till Appalacherna. Mississippi rinner in vid Bjärehalvön och Båstad blir Nashville eller New Orleans. Skåntry, alltså skånsk country, som bäst.

13) Underjordiska Lyxorkestern: »Tyska dårar« (1982)

Henrik Venant har haft många grupper: New Bondage, TT Reuter, Underjordiska Lyxorkestern, Pojken med Grodan i Pannan… Här visar han sin mest lättillgängliga sida utan att vara mindre personlig för det. Genre? Tja, symfonisk experimentell funkpop (i brist på bättre benämning). Lika vackert som ödesmättat.

14) Filarfolket: »Hönsafötter Gulerötter« (1983)

En dansk-svensk barnramsa som blivit ett folkmusikaliskt mästerstycke i Ale Möllers och Filarfolkets tolkning.

15) Christian Kjellvander: »Homeward Rolling Soldier« (2002)

Inte skåntry utan country. Christian Kjellvander har tillägnat sig och personliggjort den amerikanska traditionen (gränsblandningen av country, folksång, sångpoesi) på ett så fantastiskt sätt att han snart kommer att vara internationellt känd. Här, i hård konkurrens med flera andra låtar, är han som bäst.

16) Ronny Carlsson: »En ensam främling« (1984)

Även om musiken går åt country finns det ingen skånsk sångare som har så mycket blues i sig som Ronny Carlsson. Han sjunger om “den ensamma främlingen» så att ingen kan missa att det handlar om honom själv. Allt medan kompet maler på som livet.

17) Anders Bergcrantz: “Hope« (1995)

I samband med några spelningar på Sweet Basil i New York passade Anders Bergcrantz på att gå in i en studio med sin amerikanska jazztrio och spela in den här långsamma melodin där hans trumpetton är som allra mest lyrisk, vacker, varm och ljuv. Kan en jazztrumpet låta mer skånsk? Den låter mer Billinge än Manhattan, i alla fall.

18) Håkan Lidbo: »Trendy Discoteque« (Feat. Pay-TV) (2004)

Han började på Stadt Hamburg i Malmö mot slutet av 80-talet och har sen dess gjort, producerat och mixat tusen låtar vid datorn och gett ut skivor under diverse namn. Den här datapopsyntschlagerdanslåten borde ha vunnit både den svenska uttagningen och hela den europeiska sångfestivalen i Istanbul nu (då) senast.

19) Timbuktu: “The botten is nådd» (2003)

Inte bara Skånes och Sveriges rappaste tunga utan också den mest musikaliske rapparen. Här rappar Timbuktu inte till hiphop-rytmer utan någon slags afrikansk gitarrblues.

20) LT Fisk: «Christina Fagundez» (2004)

Vilken märklig ny sångpoet: en skånsk kombination av Robert Johnson och Leonard Cohen inspelad i en stuga på Söderslätt. Den här sången handlar bland annat om att Christina Fagundez unnar sig en kyckligkebab hos falaffelkungen i Malmö.

21) Niels Jensen: «Mobbingbarn» (1979)

Alla mobbades ljudspår, lika stark och drabbande fortfarande. Men att debutera med en sån låt som 14-åring – eller hade Niels hunnit fylla 15? Tung ryggsäck i karriären, om man säger.

22) Namelosers: «Land Of A 1000 Dances» (1965)

Tuffare och vildare popband fanns inte på 60-talet, varken i Skåne eller övriga Sverige. Någon emot? Hör bara Johnny Anderssons högljudda, sprakande, brummande och murrande elgitarr, kopplad till en hemmabyggd fuzzbox. (Fast “That´s All Right“, som spelades in på 60-talet men kom på skiva först 1989, är en ännu tuffare låt.)

23) Sophie Rimheden: «Cold» (2004)

Både traditionellt och nutida. Suicide möter flickpop, en vacker popmelodi störs av knastrande elektronik, lättlyssnat med hitpotential, experimentellt och nyskapande. Sophie Rimheden är Sveriges mest lovande «laptoppa» (uppflyttad till Stockholm från Bjärnum).

24) Ale Möller Band: «Nje Pajem» (2004)

Har du hört Ale har du hört varden! Om någon förtjänar titeln världsmusiker så är det Ale Möller från Malmö, Dalarna och Rindö. Här spelar han grekiskt och afrikanskt och vem vet vad på sin högst egna mandola, ett instrument som inte fanns innan Ale lät specialbygga det. Maria Stellas och Mamadou Sene från hans band sjunger (på grekiska respektive wolof).

25) Röda Bönor: «Oh Carol» (1976)

Så enkelt och effektivt. En talad (tidig rap?) «mottext» på svenska ovanpå Neil Sedakas gamla 60-talshit och könsrollerna är som förbytta. Carol blir Kalle och en låt om tonårskärlek blir en kvinnosång – ja, en feministisk kampsång.

26) Stry / Babylon Blues: «Har vi inte grävt för många hål» (1985)

Stry som mörkast men också Stry som popigast. «Har vi inte grävt för många hål» blev snudd på en radiohit. Pelle Ossler har också tolkat den som extralåt på en singel (1996).

27) Mikael Wiehe: «Titanic (Andraklasspassagerarens sista sång)» (1978)

Wiehes kanske mest kända sång – men vad handlar den om? Musikrörelsens nedgång och fall, teknikens opålitlighet (och kampen mot kärnkraft), den lille mannens känsla av maktlöshet, vikten av att medelklassen tar politisk ställning och väljer sida… Tolkningarna är många.

28) Wilmer X: «En röd elektrisk gitarr» (1980)

Lite åt rockabillyhållet och den bästa låten med tidiga Wilmer X. Också en av de bästa skånska/svenska julrocklåtarna. Inte Nisse Hellberg utan den dåvarande medlemmen Claes Rosenberg gjorde låten.

29) Philemon Arthur & The Dung: «In kommer Gösta» (1971)

Klassikerförklarad skånsk rock & roll på ostämd akustisk gitarr, farmors kakburkar och mormors element. Och nej, det är inte bröderna Wiehe som döljer sig bakom den fortfarande oavslöjade pseudonymen. Lyssna på sången! Dialekten placerar inte Philemon Arthur i Malmö/Lund utan i en helt annan del av Skåne.

30) Tolvan Big Band: «One Minute For Myself» (1997)

Tolvan – med saxofonisten och arrangören Helge Albin som ledare – är ett unikt storband. I Skåne, Sverige och världen! Här framförs en melodisk, stilla och vacker komposition av ledaren Albin. Andra gånger kan storbandet vara ösigt och experimentellt.

31) Dan Hylander & Raj Montana Band: «Skuggor i skymningen» (1984)

Hans utan konkurrens mest kända låt. Som alltid bra sång, en melodi som klistrar och en så välformulerad text att man inte tänker på att Hylander sällan eller aldrig använder rim. Har ni lagt märke till det – att Dan Hylander är en orimmande rocksångpoet?

32) Fjellis: «Hellhound On My Trail» (1991)

Han spelade blixtrande blåa elgitarrtoner med både Mikael och Thomas Wiehe, Björn Afzelius, Peps, gruppen Toplezz med flera. Men det blev bara ett enda album i eget namn. Där spelar Fjellis för ovanlighetens skull akustisk gitarr och tolkar Robert Johnson bättre än Gud (= Clapton).

33) Mats Edén: «Haväng» (1997)

Den naturaliserade skånske spelmannen Mats Edén porträtterar ett Haväng som sträcker sig från Skåne till Indien och tillbaks. Instrument: egen fiol och gästande flöjt.

34) Risken Finns «Du känner väl mig» (1973)

En vanlig blueslåt om ingenting? Kanske en ovanlig blueslåt om allting! Lars Fernebring och Gunnar Danielsson som allra roligast. Att Risken Finns accepterades av musikrörelsen förblir en gåta.

35) Edvard Persson «Jag har bott vid en landsväg» (1939)

En stämningsfull och för Edvard Persson ovanligt lågmäld hyllning till Skåne. Sången förekom i filmen «Kalle på Spången» som spelades in på plats, alltså Spångens Gästgivaregård, belägen vid landsvägen mellan Klippan och Höör.

36) Kriminella Gitarrer: «Vårdad klädsel» (1978)

The Clash alternativt Sex Pistols från Klippan (eller Skäralid, för att vara noga) med Stry Terrarie som Joe Strummer alternativt Johnny Rotten. «Vårdad klädsel» lär ha varit den första svenska punksingeln.

37) Svenska Akademien: «Tändstickor för mörkrädda» (2004)

Skånsk sång, toast, rap, ragga, reggae och hiphop. Svenska Akademien från Landskrona lever upp till namnet och letar efter rim i hela SAOL i sina ringlande, ordrika, hårdslående texter.

38) Kal P Dal: «Blåa sko´» (1977)

Inspelat live med publik i en på flera sätt överfull studio. Peps producerade (eller tja, var där han också) och Dan Tillberg fanns vid mixerbordet. Partystämning, ös och röj, nästan som när Kalle lirade på scen. «Blå sko´» förvandlas till slashasrock från Arlöv så man glömmer vem som gjorde låten. «Full patte», som han uttryckte det. (Kalle Pedal dog 1985.)

39) Jan Malmsjö «Under alla broar» (1961)

Sjöng han verkligen inte på skånska? Nej, man fick väl inte göra det på den tiden. Men även om Jan Malmsjö försökte få till nån slags rikssvenska så kan dialekten från födelsestaden ändå mer än anas. En Malmsjö-klassiker om kanalen och broarna i Malmö – och inga andra broar!

40) Nils Erikson: “Gagnar mina syften« (2003)

Skånes kombination av Peter Gabriel och Daniel Lanois är bättre än någonsin på sin egenutgivna CD. Landsbygdens akustiska lugn konfronteras med den tuffare, hårdare staden som sipprar in i form av elektronik. “Gagnar mina syften» – mjuk och lugn men ändå oroande – är en ny skånsk folksång.

41) Mørk: «Oppe po gellen» (1986)

Den filosoferande mellanskånske bonden sjunger en bit om vad som hände oppe på gellen härom kvällen. En del Ronny Åström, en del Philemon Arthur, en gnutta Peps och resten Bosse Saxell (numera är det väl ingen hemlighet att han dolde sig bakom pseudonymen Mørk).

42) Page: «Dansande man» (1983)

Page från Malmö kommer för alltid att förknippas med «Dansande man». (Observera att det ska vara inspelningen på debutsingeln och ingen annan version.) En skånsk/svensk syntpopklassiker!

43) Loosegoats: «Disdialogic» (1997)

Christian Kjellvanders band innan han gick solo. Tänk dig ett gäng hårdrockare som flyttat ut till ett skjul på prärien och börjat lira country. Loosegoats var ett mycket underskattat band!

44) Hans Alfredson: «Blommig falukorv» (1965)

«Jag vill ha blommig falukorv till lunch, mamma!» har – tillsammans med en annan av Hasses barnklassiker, «Han satte foten i en potta…» – för evigt placerat sig på den svenska barntoppen. Dessutom är «Blommig falukorv» numera en maträtt också i verkligheten, både i Sverige och utomlands. Recept finns på nätet!

45) Gullan Bornemark: «Sudda sudda» (1962)

Sen hösten 1952 har Gullan Bornemark haft sin musiklek för barn, Blåklockan, i Malmö. En, två, tre, fyra… Hur många generationer har inte sjungit med i barntangon «Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min…».

46) Eagle-Eye Cherry: «Save Tonight» (1998)

Uppvuxen i Tågarp och världen (på turnéer med pappa Don). Sonen Eagle-Eyes smått Dylan-doftande debut, “Save Tonight«, går inte att glömma. Så enkel och så bra.

47) Avadå Band: »Var du med på den tiden?« (1992)

Snarare ett folkligt band från Malmö med omnejd än folkmusikgrupp. På repertoaren: folkmusik, barnlåtar och eget. I den här låten, skriven och sjungen av Gisen Malmquist, en av Sveriges få klarinettspelmän, blandas skånska toner med reggae och country.

48) Torsson: »Klippans Centrum« (1979)

»Kansas City« förvandlades till »Klippans Centrum« med SJ godscentralstation och Pålles gatukök och blev en så redig skånsk rocklåt att inget musikförlag – på 25 år! – hört av sig till Bo Åkerström och klagat å kompositörerna Jerry Leibers och Mike Stollers vägnar. Den har väl utnämnts till officiell låt för Klippan? Och sjungs på alla skolavslutningar inom kommunen?

49) Don Cherry: “Elixir» (1972)

Under många år återvände jazzmusikern Don Cherry till sitt och hustrun Mokis gamla skolhus i Tågarp. Han spelade och improviserade också med svenska musiker. Här samspelar Cherry, bland annat trumpet, med Christer Bothén, afrikansk jägarharpa, och Bengt Berger, diverse trummor.

50) Advance Patrol: «Jag finns här med er nu» (2003)

Rapparna från Lindängen och Kroksbäck, Chile och Bolivia hyllar och sörjer sin avlidne kompis Chaffic. Låten gästas också av R&B-sångaren Castelo från Prominent, en annan Malmögrupp.

51) Dan Stråhed med Wizex: «När en flicka talar skånska» (1993)

Den skånska motsvarigheten till «California Girls» (Beach Boys). Danne Stråhed intygar sin kärlek till flickorna från Skåne. Upphovsman: Michael Saxell i Ystad.

52) Jonas Hellborg: «The Silent Life» (1991)

Ensam i studion med sin specialbyggda akustiska basgitarr. Jonas bänder, knäpper, dunkar och slår. Instrumentet låter som en akustisk gitarr, (nästan) en elbas och ett slagverk, på samma gång. Hårt som rock, tufft som funk, sprött som kammarmusik.

53) Maria Lindström: «Den lilla skånska längtan» (1994)

Att hon är en egenartad sångpoetissa vet alla som upplevt hennes enkvinnesshower på restaurang Möllan i Malmö. Men säg, hur kunde Maria skriva en sådan både humorfull och innerlig sång om “den lilla skånska längtan« och sen avflytta till Stockholm!

54) Marie Fredriksson: »Sparvöga« (1989)

Även om hon mest förknippas med Halmstad så kommer Marie från Östra Ljungby (liksom Hasse Andersson). »Sparvöga« var titelmelodi i TV-serien med samma namn (efter Ann-Charlotte Alverfors roman). En egen sång och den bästa hon både skrivit (vilken melodi!) och sjungit (vilken inlevelse!).

55) The Ark: “It Takes A Fool To Remain Sane» (2000)

Nog behövs det lite glamour i Malmö också. Men glöm inte att det här är en samhällskritisk låt. Prästsonen Ola Salo vädjar om – nej, kräver – frihet och förståelse för människors olikheter.

56) Jacques Werup: «Tack för allt» (1994)

Sångpoeten Werup som bäst. Lika delar poesi och folklighet, Brel, Cohen och Snoddas. (Obs! Menat som inget annat än beröm!) Till den här profana tacksägelsepsalmen har Jacques också, för ovanlighetens skull, gjort både musik och text.

57) Alf : «Mitt i Malmö City» (2004)

Nutida skånsk sångpoesi – mitt mellan visa, pop och rock – om en ensam man och ett sorgligt liv mitt i Malmö City. En och ett av många... Alf Håkan Åkesson är en ny knopp på trädet där bröderna Wiehe, Problem och Wilmer X är äldre, utvuxna grenar.

58) Jan Lundgren: «Och jungfrun gick åt killan» (2003)

När melodin, som här, är en gammal skånsk folklåt blir resultatet “jazz po skånska«. Men oavsett vad han spelar – låtar från övriga Sverige, jazzstandards eller egen musik – finns det alltid något
folkligt, varmt och personligt i Jan Lundgrens pianotoner från Falsterbogatan i Malmö. PS 2006: Lundgren bor numera i Ystad.

59) Thomas Wiehe: »Dansmelodi« (1973)

Med raden »Vi ska skapa vår egen musikkultur« blev den här låten ett slags signaturmelodi för den progressiva musikrörelsen. Hoola Bandoola hade den på repertoaren och den finns på skiva i tre olika inspelningar med Hoola (första gången 1972). Men det var Thomas Wiehe, bror till Mikael och aldrig medlem i Hoola, som skrev »Dansmelodi«.

60) Neneh Cherry: “Buffalo Stance» (1989)

Eagle-Eyes halvsyster (mamma Moki Karlsson, pappa Ahmadu Jarr och styvfar Don Cherry) kan prata den bredaste skånska, om hon vill. Solodebuten “Buffalo Stance« är en lika personlig blandning av r&b, pop, dansmusik också 17 år senare. Neneh rappar och sjunger som ingen annan än sig själv.

61) Christina Lindberg / Lasse Stefanz: »De sista ljuva åren« (1988)

Christina Lindbergs duett med trummisen och sångaren Olle Jönsson måste vara den perfekta dansbandslåten. Banalt och sentimentalt? Ja. Mänskligt och sant? Ja, det också! 1989-90 låg »De sista ljuva åren« hela 65 veckor på Svensktoppen.

62) Cardigans: “Love Fool» (1996)

De kom från Jönköping till Malmö, spelade in i Tambourine-studion och blev kända över världen. Inte minst med den här låten från gruppens tredje album, “First Band On The Moon«.

63) Eva Rydberg: »Den närsynta bofinken Knut« (1972)

Rolig text – sången förekom i en revy av Hagge Geigert – som Eva Rydberg gjorde ännu roligare med sin sällsynta komiska talang. Ja, med sitt komiska konstnärskap! Omkvädet »Den närsynta bofinken Knut« har blivit en folklig benämning på såväl bofinkar som människor. Bara det visar att sången fått evigt liv.

64) Musikteatergruppen Oktober: »Gå med i kvintcirkeln« (1977)

Med hjälp av jazzmusikern Lasse Werner, som gjorde musiken, undervisar Ninne Olsson, som skrev texten, i musicerandets och politikens mysterier.

65) Hoola Bandoola Band: »Vem kan man lita på?« (1972)

En av Mikael Wiehes mest klistrande och bästa popdängor. Låten halkar dock ner några placeringar för att Hoola fortfarande har rikssvenska som sångspråk.

66) Karin Glenmark: »Mio, min Mio« (1987 och 1998)

Karin har ännu bättre röst än brorsan. Som när hon sjunger Björn och Bennys titelsång till filmen »Mio, min Mio«, oavsett som ena halvan av syskonduon Gemini eller i eget namn (den sistnämnda inspelningen är live).

67) Östblocket: »Kungen av Trelleborgsgatan« (2004)

Balkanskt, judiskt, grekiskt, indiskt och zigensk. Fiolsmäktande, blåssmattrande och trumettrigt. Nutida folkmusik från Sveriges mest internationella zouk, nämligen Möllevången i Malmö.

68) Fiendens Musik »Den oändliga balladen om Niki Lauda och Nick Lowe« (1979)

Fiendens Musik från Lund knöt ihop proggen med punken. Kluriga och samhällskommenterande texter till musik med hjärtat hos både Iggy Pop och The Kinks. »Den oändliga historien om Niki Lauda och Nick Lowe« (1:32 kort) är inget mindre än en skånsk – och svensk – popklassiker.

69) Anders Glenmark: »Hon har blommor i sitt hår« (1990)

Klart det bästa han gjort. Den något Orupinfluerade låten, som passar hans mjuka elastiska gummiröst helt perfekt, går inte att få ur huvet när den en gång kommit in.

70) Avgrunden: »Skånehöst« (1975)

En av de bästa låtarna, lika poetisk som politisk, från 70-talets progressiva skånska musikrörelse. Gitarristen, klarinettisten och sångaren Sven-Olof Lorentzen, som gjorde låten, blev senare roman- och pjäsförfattare.

71) Björn Afzelius: »Bläckfisken« (1974)

Som soloartist var Afzelius bosatt i Göteborg, men debutopuset »Bläckfisken« skrevs som medlem i Hoola Bandoola Band. Han visade låten för Wiehe och fick godkänt. Hoola körde »Bläckfisken« på scen men tog inte med den på skiva förrän 1999 (live från återkomstturnén). Afzelius sjunger om den världsomspännande kapitalismen på solodebuten.

72) Dan Tillberg: »Mors och fars kärlek« (1981)

Skolats av Gullan Bornemark i »Blåklockans musiklek«, medverkat i musikalerna »Hair« och »Jesus Christ Superstar«, sjungit Stones och Dylan på svenska, producerat/spelat in Kal P Dahl, Niels Jensen, Problem, Fiendens Musik med flera, kommit tvåa i den svenska melodifestivalen och sjungit syntpopschlager med tillhörande frisyr. En musikalisk vingelpetter som när han vill kan göra en melodi som klistrar och en text som tål att tänkas på. Bra sångröst också (inte helt olik namnen Hylanders).

73) Michael Saxell: »Om himlen och Österlen« (1992)

Den finns också på skiva med Danne Stråhed, Lasse Stefanz, Östen Warnerbring och Jan Malmsjö. Men Österlens nya nationalsång, som man bara måste kalla den, är bäst med kompositören själv

74) Raj Montana Band / Dan Hylander: »Dalit Panther« (1977)

Aldrig har väl Dan varit så mycket Hylander som i låten på B-sidan till debutsingeln med Raj Montana Band. Till amerikansk västkustcountry sjunger han om en socialistisk indisk befrielserörelse.

75) Ronny Åström »Livet på landet« (1976)

»Hemmapularen« Åström upptäcktes av Peps och med komp av Blodsbandet spelade han bland annat in den här dubbelbottnade skånska bonnavisan som säkert Mørk lyssnade på och lärde av.

76) Assar Bengtsson: »Morfarsvalsen« efter Ludvig Thulin (1973)

»Skånes Hjort-Anders«, om man kan uttrycka det så. Assar Bengtsson, som spelade den för Skåne typiska träskofiolen, var nestor inom skånsk folkmusik. Över 90 år när han avled. »Morfarsvalsen« har han just efter sin morfar, skräddare och spelman i Öved.

77) Christer Lundh: »Baltirullan« (1984)

Christer Lundh har letat reda på en visa om Baltiska utställningen i Malmö sommaren 1914, skriven till en nyårsrevy av bonnkomikern Oskar Svanlund. Bland annat delar av Avadå Band förvandlar musiken till skånsk reggaestomp.

78) Docenterna: »Han kommer hem« (1984)

Detsamma (se låt 79) kan sägas om »Han kommer hem«, med den skillnaden att Docenterna spelar pop. Klaviaturspelaren Mats Möller skildrar ett familjedrama på bredaste skånska. »Åskan låg i luften på sommarens hetaste dag« sjunger Möller så inlevelsefullt att man får för sig att det är självbiografiskt.

79) Strindbergs: »Teenage Death-Song« (1984)

Vilken betydelse de skånska diftongerna kan ha. När skåningen Janne Borgh byter av stockholmaren Johan Johansson vid mikrofonen förvandlas Strindbergs till ett punkband från Skåne. Den här halvakustiska låten om tonårsdepression är lugnare och mer stillsam men inte mindre drabbande. Tvärtom!

80) Kikki Danielsson: »Bra vibrationer« (1985)

Tänk om Kikki tagit steget fullt och sjungit rock´n´roll! Vilken rocksångerska hon kunde ha blivit. Det anar man av hennes svenska vinnarlåt från Schlagerfestivalen 1985 (i Europafinalen kom låten trea). Men så gjordes melodin också av en gammal rocker från 60-talet, nämligen Lasse Holm, alias Larry Moon i gruppen The Moonlighters.

81) Kader: »Arabfunk« (1987)

Varifrån kom han? Och vart tog han vägen sen? Plötsligt fanns elgitarristen, basisten och sångaren Kader i Lund och gjorde en tolvtummare med musik som levde upp till titeln – lika arabisk som tuff, hård och funkig. Och som den har stått sig! Kaders arabfunk är så personlig och egenartad, modern, fräck och fräsch att den låter dagsfärsk.

82) Olav Gerthel: »Vårvisa« (1957-58)

Opera-, operett-, schlager- och vissångare, länge verksam i Malmö där han till exempel medverkade i »Glada änkan« (regi: Ingmar Bergman). Gerthel skrev och sjöng även visor åt schlagerhållet, bland annat denna gentlemannagalanta, kluriga och spralliga »Vårvisa« som man gick och trallade på i slutet av 50-talet.

83) A bossa elétrica: »Elétrificaçâo« (2004)

Modern skånsk bossasamba: tuff och elektrisk, bubblande och sprakande. Hör dub-rytmerna! Miriam Aïda från Malmö sjunger som om hon varit född i Brasilien och sångtexten skrevs av Guillem Rodrigues da Silva, brasiliansk poet från Lund.

84) Thomas Holst & Planeterna: »Det regnar på Malmö stadion« (1998)

Wilmer X-medlemmen tolkar blådårarnas abstinens och längtan mellan fotbollssäsongerna.

85) Liza Gives Head: »Vulture« (1995)

Malmös tuffaste band – någonsin?! Hårdare än hårdrock, tyngre än heavy metal, snabbare än speed metal och mer thrash än thrash. Hardcore, kort sagt.

86) Cooling´s Trad Jazzmen: »The Pearls« (1963)

Om inte orkesterledaren/trumpetaren Hans »Cooling« Carling varit ett politiskt blindstyre med idolen Hitler på väggen så hade Cooling´s från Malmö gått till historien som ett av de bästa svenska tradjazzbanden. I sättningen hösten -63 fanns bland andra Mikael Wiehe, saxofon, och Povel Randén, trombon (båda blivande medlemmar i Hoola Bandoola) samt Frans Sjöström, också sax.

87) Bread: »Rough Lover« (1967)

Malmös och Skånes kanske mest personliga popband på 60-talet. Den Tamla Motown-influerade låten “Rough Lover», gjord av Anders Melander, är en R&B- och soulpärla, tuff, smart och «blå». Melander och en annan medlem i bandet, Pale Olofsson, återfanns senare i Nationalteatern.

88) Ann-Louise Hanson: «Är du ensam ikväll» (1961)

Skivproducenten Anders Burman lär ha upptäckt sångerskan Ann-Louise Hansson från Kristianstad när hon var blott 12 år. Hennes folkviseljuva insjungning av «Är du ensam i kväll» (Elvis-låten «Are You Lonesome Tonight») gick rätt in på Radio Nords topplista! (Radio Syd har vi tyvärr ingen uppgift om.) Hon blev sen Svensktoppsdrottning med över 40 låtar på listan.

89) Troublemakers: «Blow The Horn» (1967)

Ett av Malmös bästa popband på 60-talet. Nogs hörs de engelska influenserna (bland andra Beatles och Who) men också att bandet hade personlighet. “Blow The Horn« är en för den tiden mycket avancerad svensk poplåt. Gitarristen Mulle Holmqvist, som sen skulle samarbeta med Jacques Werup i gruppen Storm, gjorde låten.

90) Tage Danielsson / Skånska Lasse: »Elektricitetsvisan« (1970)


Upphovsmannen till visan, Theodor Larsson (1880-1937), mer känd som bonnkomikern Skånska Lasse, föddes i Gylle församling utanför Trelleborg. Tage Danielsson, som ju inte var skåning, framförde visan i »88-öresrevyn« som en hyllning till den svenska bondkomiken. En ännu levande bondkomiker, Sörmlands-Frasse, hävdade att han skulle vara upphovsmannen. Men senare har det konstaterats att det var Skånska Lasse som gjorde visan.

91) Sonja Stjernquist: »Trumslagarvisan« (första inspelningen från 50-talet, den sista 1992)

Sångerskan, aktrisen och fnittertippan Sonja Stjernqvist är för alltid förknippad med »Trumslagarvisan« ur operetten »Lilla Helgonet«, i vilken hon första gången hade titelrollen på Hipp i Malmö 1949.

92) Owe Thörnqvist »Hjalmar Bergström«(1960)

Det var faktiskt Owe Thörnqvist från Uppsala som grundlade den så kallade skåntrygenren. Bevis: Också i verklighetens Skanör fanns en sotarmästare som hette Hjalmar Bergström. Han är begravd på kyrkogården i Falsterbo. (Hans hustru, Dagny (?!), ligger bredvid). Owe sjunger först på blandad svenska och skånska för att mot slutet övergå till skånskan. Melodin är lika delar visa och country. För kompet svarar, enligt skivetiketten, Skanör & Falsterbos Orkesterförening med bland annat en steel guitar-liknande gitarr.

93) Harry Arnold: »Tallahassie« (1948)

Malmö främste jazzmusikaliske kapellmästare skulle snart flytta till Stockholm, bli ledare för Sveriges Radios storband och göra en legendarisk inspelning av “The Midnight Sun Nevers Sets» (kompositör: Quincy Jones). “Tallahassie« är en av Harry Arnolds fåtaliga utgivningar med sin Malmöorkester.

94) Grus i Dojjan: »Kaffe utan grädde« (1973 och 2002)

Hur många gånger som Grus i Dojjan kört den svenska 30-talsschlagerdängan live vet nog ingen. Det går knappt att räkna antalet inspelningar av låten som Gruset gjort. Första gången 1972 inför publik på Bullen i Malmö. Sångaren och munspelaren Krutte Hedberg gillar också swingversionen från 2002.

95) Monkeystrikes: »Angry Knees« (2004)

Lovande gitarrpopband, lite avigt och småtufft. Inte minst sångerskan Cecilia Nordlund, som Malmöfestivalen utnämnde till en av »Malmös finest«, lovar mer.

96) Nationalteatern: »Revolver-Maggie« (1972)

Nationalteatern var väl en musikteatergrupp från Göteborg? Både ja och nej. Delar av gruppen började med teater under universitetstiden i Lund. Gruppen försökte etablera sig i Malmö men tvingades flytta på grund av stadens njugga kulturpolitik. »Revolver-Maggie«, som kom till under lundatiden, förekom i pjäsen »Nick Carter – Dubbelagent« (1969). Anders Melander, förut medlem i popgruppen Bread, gjorde melodin som först framfördes med Burt Bacharach-stuk. På Nationalteaterns första LP har låten fått ett sydamerikanskt arrangemang.

97) Göingeflickorna: »Kära mor« (1961)

Systrarna Sonja, Barbro och Agneta, födda Norén, från Boalt i Göinge är väl det närmaste Carter Family man kommer i Skåne. Melodin är så traditionell som den låter men Stikkan Anderson bidrog till texten.

98) Rainy Day Women: »True Lover« (1970)

Ett av Sveriges första tjejband, bildat 1966 i Helsingborg med Lena-Maria Gårdenäs som mest kända medlem. Inte förrän -70 fick tjejerna göra en – enda! – skivinspelning och tilläts då inte ens att spela själva utan enbart att sjunga. Ändå blev det ett både tufft och bra resultat med influenser från kvinnliga R&B- och soulsånggrupper som Ronettes och Crystals.

99) Rock-Rolf och hans Satelliter: »Stockholm Rock« (1957)

Rolf Larsson – med artistnamnet Wallentin – var refrängsångare med i Ove Halls orkester (förebild till Sven Klangs orkester). 1957 åkte Rolf Wallentin upp till Nalen för att delta i en rocktävling. Han vann och utnämndes till rockkung. Priset var en skivinspelning – en EP med fyra låtar – som gjordes på dansrestaurangen Forum i Malmö. Titelspåret hette, lite ironiskt, »Stockholm Rock«. 1994 hittades Rolf Wallentin död i Magistratsparken i Malmö.



Bengt Eriksson sammanställde för cirka ett år sen en topplista med de 99 bästa skånska låtarna från 30-talet och framåt inom genrerna rock och pop, schlager, jazz, visor, folkmusik, skåntry, blues, reggae, rap och hiphop m m. Tyvärr var det många som inte upptäckte den skånska topplistan när den publicerades i Magasinet Skåne. På begäran publiceras den därför på nytt av Rootsy. Sammanställaren Bengt Eriksson uppmanar Rootsy-besökarna att fylla på listan med både egna gamla favoriter och nytillkomna utgivningar.


Så många fantastiska sångare, musiker och kompositörer som funnits i Skåne! Så många bra låtar som kommit på skiva! Och aldrig tar det slut. Hela tiden kommer det nya skånska artister och grupper som gör ännu fler bra skivor.

Magasinet Skåne har med hjälp av musikjournalisten Bengt Eriksson, född i Stockholm men bosatt i Skåne sen lång tid tillbaka, sammanställt en topplista över de allra bästa skånska inspelningarna någonsin. Här finns det mesta av det bästa inom skånsk populärmusik – rock och pop, schlager, jazz, visor, folkmusik, skåntry, blues, reggae, rap och hiphop med mera – från 30-talet och framåt.

Vad är en skånsk låt? Vilka kriterier gäller för topplistan?

Sångaren, gruppen, musikern eller kompositören ska vara född eller verksam här eller på annat sätt förknippas med Skåne. Men för att inte den skånska topplistan skulle svämma över ännu mer har några gränser fått dras. Som exempel kan nämnas att Ulla Billquist föll bort. Visserligen kom hon från Eslöv men flyttade från Skåne långt innan hon debuterade som sångerska. Marie Fredriksson har däremot placerat sig på listan. Hon började intressera sig för musik redan när hon bodde kvar i Skåne.

Vi kommer att presentera en låt varje vardag.


 
Designad för IE6+. Ytligt testad med Opera 7, Netscape 7.2 och Mozilla FireFox. Webdesign Jens Olsson. ©2004 Rootsy.nu. Powered by Notepad, Apache, MySQL & PHP
Denna sida är designad till tonerna av White Stripes och Rodney Crowell.