Rootsy logo  
Rootsy logo

Artikel / Krönika
Sooner Or Later - Maximum Rhythm & Blues
Av Per Magnusson

Som vanligt ställde vi oss vid vägkanten för att lifta de nästan sex milen till Gävle, en lördageftermiddag vårvintern 1966 och anledningen var kvällens konsert med Hep Stars, som jag hade sett ett antal gånger sedan hösten 1964. Första gången fanns Hazze Östlund fortfarande kvar i bandet och även om de inte var Sveriges bästa band, så var de 1964-65 definitivt Sveriges roligast band att se live.

Som stående inslag tog vi oss alltid till Gävle på helgerna, där de bästa svenska banden regelbundet spelade på Folkets Parks stora innedansbana, kallad Rotundan.

Min två år äldre syster hade tidigare gjort mig observant på ett lokalt band som hon trodde jag skulle gilla. Bandet hade det fräcka namnet Sooner Or Later och skulle just den där kvällen vara förband till Hep Stars.

In på den låga scenen kliver fem allvarliga unga män iklädda lumberjackor i mocka, med kragen uppfälld och håret klippt i modsfrisyrer à la The Who. Attityden var av samma tuffa kaliber som samtida Namelosers visade omvärlden. Sooner Or Later var inget popband av det slag det gick tretton på dussinet. Nej, gruppen hade redan gjort två vändor till Tyskland, med tio timmars maratonspelningar varje kväll, och bland annat stått på Hamburgklubben Star Clubs legendariska scen.

När sångaren Christer Carlsson vänder sig mot publiken och skriker »I'm a roadrunner honey...« och gitarristen Rolf Nilsson gör den klassiska dragningen på e-strängen är jag förlorad. Med ett djävulsk tryck stämmer sedan kompgitarristen Eilert Lindborg, basisten Håkan »Putte« Elvhult och trummisen Stephan Öhlander in och fullständigt kör över publiken.

Repertoaren för kvällen var långt ifrån det man vanligtvis fick höra av ett svensk band. Inga insmickrande Tio i Topp-hits utan istället serverades vi godsaker som Pretty Things »Get The Picture«, Manfred Manns »Cock-A-Hoop«, Dylans »She Belongs To Me« och Bo Diddleys »She's Fine, She's Mine«, »Mama, Keep Your Big Mouth Shut« och »Mush Mouth Millie«. Sooner Or Later var uppenbarligen en grupp slynglar som rankade Ellas »Bo Diddley« McDaniel högt.

Som ung rhythm & blues-entusiast dyrkade jag debutalbumen med Rolling Stones, Pretty Things och Downliners Sect. Nu fick jag äntligen höra ett svenskt band som tillfredsställde mitt behov av bluesens obstinate lillebror - den brittiska rhythm & bluesen.


SKIVDEBUT

Då Sooner Or Later gjorde skivdebut 1966 skrev de kontrakt med Fontana Records - samma bolag som förebilderna Pretty Things gav ut sina tre första album och nio singlar på mellan 1964 och 1967- och debuten är en ångvält bestående av fuzztunga versioner av »This Hammer« och »Night Time«.

A-sidans »This Hammer« är en amerikansk traditionell arbetssång, som engelska Spencer Davis Group gjorde populär bland modsen på sextiotalet genom att, som b-sida till »Strong Love«, ta den upp på Englandslistans 44:e plats, samt inkludera den på deras »The Second Album« som släpptes i början på 1966.

B-sidans »Night Time« hämtade gruppen hos det fiktiva amerikanska garagebandet Strangeloves, vilka hade en hit med låten tidigt 1965. Enligt Sooner Or Laters kompgitarrist Eilert Lindborg lät gruppen alltid en bandspelare stå på framför Radio Luxembourgs sändningar på nätterna. Det var så de kom att höra »Night Time« och andra ovanliga sånger som ingick i deras repertoar.

Det är ingen överdrift att påstå att gruppens debutsingel är en av de tuffaste och mest explosiva skivor som spelades in i Sverige under sextiotalets beatepok. Ja, kanske till och med någonsin. Mot en stabil vägg av pumpande trummor, bas- och kompgitarr går gitarristen Rolf Nilsson fullständigt bärsärk med fuzzboxen och ackompanjerar perfekt sångaren Christer Carlssons självsäkert fräcka och smått nonchalanta sångstil. Två fullständigt magiska inspelningar framförda av ett band som inte hade för avsikt att be om ursäkt för sig.

Med en ny basist, Lasse Mattsson, spelades uppföljaren »Harlem Shuffle/Don't Mess With Cupid« in året efter. Intrycken från Stax/Volt och Motown fick fäste i medlemmarna som övergav rhythm & bluesen till förmån för soulmusiken.

Bob & Earls »Harlem Shuffle« hörde gruppen första gången då de under fem veckor i september och oktober 1966 - som utbytesband till Move - turnerade i England med spelningar både i London och Liverpool, varav två kvällar på klassiska Cavern Club där inget annat svenskt band spelat. Tjugosju spelningar hann gruppen med och på några få spellediga kvällarna lyckades de pricka in konserter med Rolling Stones, Yardbirds och soulgiganterna Otis Redding, Sam & Dave, Booker T. & The MG´s och The Ike & Tina Turner Show.

»Don't Mess With Cupid« vaskade man fram ur den mer obskyra skivrepertoaren hos Otis Redding, vars speciella sång- och scenstil kom att få stor betydelse för sångaren Christer Carlsson.

Tyvärr är inspelningarna på andra och sista singeln felaktigt mixade med alldeles för låg sång i förhållande till bakgrunderna, vilket gör skivan i det närmaste olyssningsbar.

Hur Fontana tänkte med den spolierade utgåvan är en gåta. När jag långt senare fick möjlighet att höra en rätt mixning av de båda sångerna framstår misstaget som näst intill brottsligt. Båda låtarna kommer helt till sin rätt då solosången lyfts fram och kan hävda sig gentemot det blåsförstärkta, tunga och maffiga soulkompet. Om Fontana hade skött sina åtaganden skulle Sooner Or Laters andra singel blivit samma klassiker som debuten.

Efter Lasse Mattsson avhopp 1967 forsatte Sooner Or Later på fyra man, men med kompgitarristen Lindborg nu som basist. Det var den sättningen som gick in i Diekes studio i Fruängen och spelar in fem soullåtar som Fontana tänkte ge ut som en Ep.

Hjärtat fanns helt hos den svarta soulmusiken och precis som tidigare med rhythm & bluesen så gjorde Sooner Or Later inget halvhjärtat. Efter ett antal år på ständig turné hade man svetsats samman och blivit ett rejält tajt combo, vilket demoinspelningarna - Temptations »Ain't Too Proud To Beg« och »Since I Lost My Baby«, Otis Reddings »Down In The Valley«, Sam & Daves »Hold On! I'm Comin´« och Four Tops »Loving You Is Sweeter Than Ever« - visar.

Inspelningarna slutfördes aldrig då militärtjänst och flickvänners önskan om mer samvaro satte punkt för ytterligare skivor och en bokad Tyskland- och Spanienturné.

Strax därefter gick gick Sooner Or Later i graven, men själv har jag aldrig kunnat glömma gruppen.

LIVE IN GERMANY

En kväll, tjugo år efter deras uppbrott, ringde jag upp sångaren Christer Carlsson och berättade att jag var i stort behov av en konsertaffisch. Det fanns ett tomrum ovanför grammofonen som måste fyllas och där borde min ungdoms svenska hjältar sitta. En något förvånad Christer svarade och tyckte det var både smickrande och märkligt att jag kunde återge stora delar av deras repertoar. Visst hade han en affisch över och bara någon dag efter vårt samtal hängde den på plats och gör så än. Det är med rockhjältar som med boxare, de blir bara större med åren.

Naturligtvis var jag även tvungen att fråga om eventuellt outgivna inspelningar, varpå Christer berättar att under deras andra turné i Tyskland spelade en besökare in gruppen på klubben Lila Eule i Bremen. Lite ursäktande varnade han för att ljudet inte var perfekt, men visst kunde jag få ta del av den.

Själv blev jag eld och lågor när det ramlade ner en kassettkopia i brevlådan. Lyckligtvis fanns originalrullbandet kvar i gruppens ägo och några månader senare lät jag pressa upp femhundra exemplar av Lp:n »Sooner Or Later - Live In Germany 1966« (Beat Boom Production, 1988). Med hjälp av Pet Sounds i Stockholm distribuerades skivan till övriga Europa, Australien och USA, bara ett mycket litet antal stannade i Sverige, och sålde slut på några månader. Någon vinst genererade inte utgåvan, men lånet ur hushållskassan kunde betalas tillbaka.

Den utpräglade rhythm & blues Sooner Or Later spelade tidigt 1966 passade inte alls Gävletidningen Arbetarbladets recensent, Thomas Östrand, som ställde frågan: »...fick man verkligen låta så här halvrisigt för bara 20 år sedan?«

Ingen blir profet i sitt eget land och att skrivas ner på hemmaplan må vara trist, men internationella fanzines hade lättare att ta till sig gruppens musik:

UGLY THINGS #8, 1989 (US): ».The influence of the band is extremely evident on these recordings, on which Sooner Or Later attack a variety of material with a raw unrefined energy that brings the Downliners immediately to mind. The album was recorded in January 1966 at the Lila Eule Club in Bremen, West Germany, and the super-charged atmosphere and excitement of their set comes across extremely well on vinyl...this is immensely fine entertainment, and with twenty tracks included it's exellent value for money. «

RECORD COLLECTOR No. 110, 1988 (UK): »The sound quality of these recordings is pretty rough, which prevents the album from being one of the premier live documents of the age. But as far as it is possible to tell, Sooner Or Later pack all the punch of the Stones or the Small Faces. They exercise their gifts on a collection of standard R&B boom material...«

STRANGE THINGS Vol. 1 No. 4, 1988 (UK): ...this newly discovered live session gives an indication of their potential. Modelled somewhat on the Pretty Things and Downliners Sect...It's well recorded, and the whole piece recalls a simpler and more enthusiastic time... it's an interesting document of Beat Club life, and of a time about to disappear.»

WHAT WAVE No. 16, 1988/-89? (CAN): «...super cool R&B type Yardbirds/Stones/Prettys covers done with energy and enthusiasm. Any fan of the Crawdaddys, Mistreaters, Tell Tale Hearts, Wylde Mammoths, Misanthropes or any other modern day R&B combo should own this record at any costs.»

HERE ´TIS #5, 1989 (US): «To get the show rollin' with an obscure Swedish R&B combo recorded live in some sweaty German dive may seem like an ill-conceived first move for an »eighties independent« label, but that's the, er, beauty of this release. Yep, this semi-rabid document of mid-sixties live blues-punk is so absolutely insignificant, it's vital!
With tons of (well, 20 cuts worth) of inspired blues-wailin', Sooner Or Later prove here to be more than competant interpreters of the masters.»

ÅTERFÖRENING

I januari 1988 arrangerade Folkparken i Gävle en återföreningskväll med band från Gästrikland, huvudsakligen Gävle och Sandviken, som spelat i parken under sextiotalet. Inbjudna att deltaga var Sooner Or Later, The Playmates, The Pools, Jack & The Rippers, Jahn Claessons och The Diamonds.

Sooner Or Later, som inte spelat tillsammans sedan 1967, ställde upp med originalmedlemmarna Christer Carlsson - sång, Eilert Lindborg - kompgitarr och Lasse Mattsson - bas förstärkta med Sandvikenmusikerna Bertil Fält - Hammondorgel , Ingemar Olsson - gitarr och Stefan Bergqvist - trummor från The Hoochie Coochie Band.

Arrangemanget blev en publikframgång och återföreningarna dokumenterades med en Lp-utgåva kallad «60-talsKvällen på Parken», där varje band fick göra en studioinspelning av två låtar. Bertil Fält visade sig vara en mästare på sitt instrumentet och tillsammans med Christer Carlssons passionerade förhållande till materialet förvandlades Sooner Or Laters versioner av «This Hammer» och Wilson Picketts «Don't Fight It» till två lysande, Hammondtunga exempel på det Solomon Burke kallade Rock And Soul. Den tillfälliga gruppkonstellationen gjorde efter parkspelningen ytterligare några framträdanden och jag hade glädjen att närvara vid ett av dessa.

Att «Sooner Or Later Live In Germany 1966» stilmässigt skulle jämföras med Downliners Sect var smickrande, men vad skulle de senare tycka om liknelsen? Enda sättet att få klarhet var att skicka skivan till Don Craine, som omgående svarade:

«Many thanks for the album, I thoroughly enjoyed it. From the very beginning the band's sound captures the essence of that little golden age that was the 60's...It would be great if Sooner Or Later could join the Downliners Sect for a concert.»

I december 2000 fick jag möjlighet att att se två av mina favoritband samtidigt, då det arrangerades så att Sooner Or Later spelade tillsammans med Downliners Sect på CC-Puben i Gävle. Det blev en sensationellt bra spelningen för Sooner Or Later, vars samtliga sex originalmedlemmar fanns på plats.

När det var dags för Downliners Sect att äntra scenen tog basisten Keith Grant mikrofonen, vände sig till Sooner Or Laters och fällde den vänskapligt anklagande kommentaren: «...och till oss har ni sagt att ni aldrig övar».

Samarbetet med Downliners Sect skulle komma att utvecklas till vänskap mellan banden. Varje gång engelsmännen besöker Sverige brukar Sooner Or Later finnas med på någon av deras spelningar. Och när Downliners nyligen hade femtioårsjubileum bjöd de över Sooner Or Later för en gemensam spelning på mytomspunna Eel Pie Club i Twickenham.

Då jag nyligen bad Don Craine I Downliners Sect om en hälsning till Sooner Or Later fick jag följande svar:

Dear Christer,
I heard that Per Magnusson was writing a feature on you and the boys and I just thought I’d say that nobody deserves a mention more than you guys. You must have been one of the only Swedish bands to play in England during the 1960’s and it was great to see you back again to join us onstage, at the Eel Pie Club in Twickenham, when the Downliners Sect celebrated it’s 50th. anniversary, in June 2013 When we visit Sweden, a gig with Sooner Or Later is always a highlight. Keep up the great work,
Don.

Framgången på CC-Puben väckte liv i «spelberoendet» igen, i alla fall hos Carlsson, Lindborg, Mattsson och Öhlander, och med Leif Bäckström som ersättare på sologitarr gjordes en nystart som håller gruppen igång än idag.

2002 spelades fullängdaren «Sooner Or Later Still Alive» in, vilken består av elva rhythm & blues-klassiker med Chuck Berry som nav. Allt spelades in live, utan pålägg, i studion. Samtliga sånger är givna favoriter efter några öl på puben, men vid första anblicken på ett cd-konvolut kanske man inte går ner i spagat eftersom originalen egentligen är oslagbara. Men, jösses vad det svänger och vilket tryck gruppen är mäktig att leverera!

Sooner Or Later är inget revivalband med sunkig nostalgikänsla. Tvärtom, gruppen är en högoktanig rock'n'roll-maskin som vitaliserats av den högst kompetente och betydligt yngre Bäckströms ruffiga gitarrenergi. Hans samspel med, och samtidigt kontrasten till, Lindborgs Chuck Berry-gungande och smått finurliga kompspel gör «Sooner Or Later Still Alive» till långt mer än bara ytterligare en gitarrbandsskiva.

Ej att förglömma är naturligtvis Mattssons bas och Öhlanders trummor som är själva det tajta fundamentet för bygget. Och längst fram den alltid lika rhythm & blues-entusiastiske Christer Carlsson, som - likt Don Craine och Keith Grant i Downliners Sect - tack och lov aldrig tycks vilja kasta in handduken. Det är som om karln vore missionär, men inte i kyrkans grepp utan i rhythm & bluesens och soulmusikens tjänst. Istället för bibeln håller Carlsson upp Stones första album och uppmanar oss att lyssna.

Om Sooner Or Later hade varit ett engelskt band och «Sooner Or Later Still Alive» spelats in på åttiotalet skulle den haft en stolt plats bland skivor av pubrocksgiganter som Count Bishops, Sean Tylas Force och Inmates. Det var så här det kunde låta en bra kväll på Dublin Castle i Londonstadsdelen Camden Town under sjuttio-, åttio- och nittiotalet, då Londons pubar fortfarande generöst bjöd på fantastisk rockmusik.

Gubbrock säger vissa. Ja visst, om man med det menar rock som hämtar inspiration ur blues- och soulmusiken, för någon ålderdomlig trötthet har det här bandet aldrig varit behäftad med.


DISKOGRAFI

Singlar

This Hammer / Night Time (Fontana, 1966)
Harlem Shuffle / Don´t Mess With Cupid (Fontana, 1967)

Lp

Sooner Or Later - Live In Germany 1966
(Beat Boom Production, 1988)
Gonna Send You Back To Georgia / On The Road Again / Mama Keep You Big Mouth Shut / Blues With A Feeling / She´s Fine, She´s Mine / Gloria / Cock-A-Hoop / Schooldays / She Belongs To Me / It´s All Over / Roadrunner / Going Upside Your Head / Respekt / Go On Home / Mush Mouth Millie / Good Morning Little Schoolgirl / Papa Come Home / Get The Picture / Don´t Fight It / Did You Ever


60-talsKvällen »På Parken« (1988)
This Hammer
Don´t Fight It

PEBBLES Vol. 25
European Garage, Beat & Psych Rarities - Sweden Pt 2 (AIP, 199?)
This Hammer
Night Time

Swedish Beat Vol. 1 (Rainbow Music, 1990)
Night Time

Cd

Sooner Or Later Still Alive (2002)
This Hammer / Little Queenie / Nadine / Little Red Rooster / Carol / Big Boss Man / Our Little Rendezvous / Dust My Blues / Oh Baby / Night Time / Bye Bye Johnny


MEDLEMSHISTORIK

1963 - 1964

Håkan »Putte« Elvhult - Bas och sång
Eilert Lindborg - Kompgitarr och sång
Rolf Nilsson - Sologitarr och sång
Stephan Öhlander - Trummor


I Gävlestadsdelen Brynäs träffades initialt Nilsson, Elvhult och Öhlander för att spela tillsammans. Strax därefter blev Lindborg medlem i den då namnlösa gruppen, vars repertoar bestod av rock´n´roll-, blues-, Ventures- och Dylancovers.

Namnet Sooner Or Later hämtade man från Hollies sång »We´re Through« (Sept.1964) komponerad av medlemstrion Allan Clarke, Tony Hicks & Graham Nash under pseudonymen Ransford:

'Cause you never treat me tenderly
You got no reason for leaving me
'Cause I can't leave you alone
'Cause I knew from the start
You'd be tearing me apart
Sooner or later

Bokningar av bandet sköttes av Estrad Center i Bandhagen som presenterade Sooner Or Later som »Ett band i engelsk klass« och det var mestadels på ungdomsgårdar i Gävle, Stockholm och Eskilstuna man uppträdde.

1965

Håkan »Putte« Elvhult - Bas och sång
Lars Jansson - Maracas, tamburin och körsång
Eilert Lindborg - Kompgitarr och sång
Rolf Nilsson - Sologitarr och sång
Stephan Öhlander - Trummor


På hösten genomförder Sooner Or Later sin första utlandsturné, vilken gick till Tyskland och spelningar på bland annat Star Club i Hamburg. Med på resan var medlemmarna ovan, men Lars Janssons historia i bandet blev kort och han ersattes av Christer Carlsson som också blev gruppens sångare. Samtliga i bandet hade nu lämnat sina civila yrken och blivit professionella musiker.


1966

Christer Carlsson - Sång, maracas och tamburin
Håkan »Putte« Elvhult - Bas och sång
Eilert Lindborg - Kompgitarr och sång
Rolf Nilsson - Sologitarr och sång
Stephan Öhlander - Trummor


Christer Carlsson lämnade i november 1965 Gävlebandet The Pretenders*, vilka i huvudsak spelade rhythm & blues baserad på Chuck Berry och Rolling Stones, och fick då erbjudande att bli medlem i Sooner Or Later.


The Pretenders 1965

I januari gjordes ännu en Tysklandsturné med två veckors engagemang på jazz- och bluesklubben Lila Eule i Bremen, varifrån »Sooner Or Later - Live In Germany 1966« härstammar.

Singeln »This Hammer / Night Time« spelas in.

Basisten Håkan Elvhult lämnar gruppen och ersätts av Lasse Mattsson, vilken tidigare spelat med Carlsson i Pretenders.

I September åker följande medlemmar över till England för en fem veckors turné:

Christer Carlsson - Sång, maracas och tamburin
Lasse Mattsson - Bas
Eilert Lindborg - Kompgitarr och sång
Rolf Nilsson - Sologitarr och sång
Stephan Öhlander - Trummor


* Av intresse för samlare av svensk sextiotalspop är att i Pretenders - idén till namnet fick Carlsson då han hörde Platters »The Great Pretender - ingick även gitarristen Anders Åsbrink och trummisen Lars Gunnar Edling som senare bildade Manufacture och spelade in den ypperliga singeln «All Your Love / Teenage Letter» (Exalty, 1967).

1967

Singeln «Harlem Shuffle / Don´t Mess With Cupid» spelas in.

Lasse Mattsson lämnar bandet och Sooner Or Later forsätter som kvartett:

Christer Carlsson - Sång, maracas och tamburin
Eilert Lindborg - Bas och sång
Rolf Nilsson - Sologitarr och sång
Stephan Öhlander - Trummor


1988

För en återföreningskväll i Gävle Folkets Park, samt ett mindre antal spelningar i anslutning till denna, bildas den tillfälliga konstellationen:

Christer Carlsson - sång, maracas och tamburin
Eilert Lindborg - kompgitarr och sång
Lasse Mattsson - bas
Stefan Bergqvist - trummor
Bertil Fält - Hammondorgel
Ingemar Olsson - gitarr

Medverkar på samlings-Lp:n «60-talsKvällen på Parken".

2000

I december återförenades samtliga originalmedlemmar, utom Lars Jansson, för att spela tillsammans med Downliners Sect på CC-Puben i Gävle:

Christer Carlsson - Sång, maracas och tamburin
Håkan «Putte» Elvhult - Munspel
Eilert Lindborg - Kompgitarr och sång
Lasse Mattsson - Bas
Rolf Nilsson - Sologitarr och sång
Stephan Öhlander - Trummor

2001 - 2008

Rolf Nilsson är inte intresserad av att fortsätta i Sooner Or Later och ersätts av en yngre förmåga.

Leif Bäckström - Sologitarr
Christer Carlsson - Sång, maracas och tamburin
Eilert Lindborg - Kompgitarr och sång
Lasse Mattsson - Bas
Stephan Öhlander - Trummor

2002 spelas «Sooner Or Later Still Alive” in.

2008 -

Kompgitarristen Eiler Lindborg lämnar gruppen efter nästan fyrtiofem års trogen tjänst och Sooner Or Later är åter en kvartett:

Leif Bäckström - Sologitarr
Christer Carlsson - Sång, maracas och tamburin
Lasse Mattsson - Bas
Stephan Öhlander - Trummor

Ett stort tack till Christer Carlsson och Eilert Lindborg för information och foton.

Läs mer om Sooner Or Later


 
Designad för IE6+. Ytligt testad med Opera 7, Netscape 7.2 och Mozilla FireFox. Webdesign Jens Olsson. ©2004 Rootsy.nu. Powered by Notepad, Apache, MySQL & PHP
Denna sida är designad till tonerna av White Stripes och Rodney Crowell.