Rootsy logo  
Rootsy logo

Artikel / Krönika
Bluesen firar 90 år
Av Staffan Solding

Det är i år 90 år sedan den första bluesskivan gavs ut. Den betydde starten på en del i musikhistorien som har påverkat oss alla på ett eller annat sätt. Mer än vad vi kanske själva har insett.

I augusti 1920 spelade Mamie Smith in »Crazy Blues« för skivbolaget OKeh. En Perry Bradford-komposition framförd av ett liten jazzband med Willie The Lion Smith på piano. Succén var omedelbar. Mamie Smith kom att bli en av pionjärerna inom skivindustrin och bara under den första månaden såldes 75 000 skivor för en dollar styck. En dollar var mycket pengar, men antalet intresserade köpare visade att det nu fanns en marknad bland den färgade befolkningen för så kallad »negro music«. Negro music blev race records, som i sin tur blev blues, rhythm ´n´ blues, rock´n´roll, soul, funk, rap och ny R´n´B. Musik som har funnits nära oss, påverkat oss, uppfyllt oss och angivit toner för mycket annan musik i vår del av världen.

Bluesen är den nordamerikanska arbetarklassens folkmusik. Den föddes och utvecklades under försättningarna för den färgande befolkningens liv efter amerikanska inbördeskriget och slaveriets avskaffande. Musikaliskt var den en kompromiss mellan den afrikanska och västeuropeiska musiktraditionen. Innehållsmässigt levererade den ett folks tankar, känslor och upplevelser; allt från sorg och umbäranden till kärlek och dans.

Tiden har gått, världen har förändrats och den färgade befolkningens uttryck tar sig nya former. Den traditionella bluesens plats hos den färgade befolkningen har till stora delar tagits över av andra musikstilar. Bluesens roll som bärare av ett folks känslor och strapatser är kanske över. De vi nu gör är att uppskatta och älska bluesen för det den faktiskt har givit oss under 90 år på skivtallriken. För vad skulle musikvärlden varit utan Robert Johnson, Bessie Smith, Muddy Waters, Bobby Blue Bland, Sonny Boy Williamson, Elmore James och Otis Rush för att nämna några.

Den klassiska bluesperioden

Men tillbaka till det glada 20-talet, till den klassiska bluesperioden, när man bara spelade in skönsjungande kvinnor. Den klassiska bluesperioden är inte rätt namn på perioden. Kanske skulle namnet vaudevilleblues bättre spegla vad det egentligen handlade om. Åren 1920 till 1925 var de kvinnliga bluesartisternas period. Städernas teatrar, nattklubbar och vaudevillescenen var platsen för de mindre blåsdominerade banden som ackompanjerade de välsjungande damerna. Mamie Smith, Lucille Hegamin och Edith Wilson var de stora namnen under de inledande åren.

1923 steg två giganter in på scenen med sin betydligt tuffare och kraftfullare sångstil, The Southern Style. De var naturligtvis Getrude Ma Rainey och Bessie Smith. Den mjuka, sofistikerade blues som de tre företrädarna hade stått för blev nu istället tufft påträngande och ruffigt sexig. Medan Ma Rainey tydliga sydstatskoppling innebar att hon inte fick några lyssnare i norra USA fick Bessie Smith skivköpare över hela landet. Hon lyckades på ett lysande sätt att kombinera vaudevillestilens sång, countrybluesens form och vissa jazzelement till något tilltalande nytt. I skuggan av Ma Rainey och Bessie Smith fanns en handfull av andra framgångsrika sångerskor som Ida Cox och Victoria Spivey.

Sångerskor som framförde sina sånger kraftfullt och melankoliskt blev »moaners«, där Clara Smith och Sippie Wallace var två företrädare. Bertha »Chippie« Hill, Maggie Jones, Martha Copeland och Alberta Hunter var sångerskor med en stor del blues i sina sånger.

Den klassiska bluesperioden varade fram till depressionen 1929. Countrybluesens män steg in i skivstudion i mitten på 20-talet. Bluesen vandrade så sakta från södern västerut, österut och upp till industristäderna i norr. Där den drog fram hämtade den inspiration likaväl som den formade sin egen stil. Från den ensamma gitarristen och pianisten till de stora blåsdominerade orkestrarna, från den akustiska till de det hårt elektrifierade och från den sofistikerade klubben till den skitiga baren. Ingen annan musikstil har på samma sätt omfamnat så mycket, hos så många och över så stort område. Och inspirerat och påverkat flera generationer musiker utanför USA. Men det är en helt annan historia.


Konsten att klyva bluesen

Tidsperiod, plats, genre, instrument, skivbolag eller kön, vad ska man välja när man ska välja? Utbudet är enormt och variationen stor. För den som för första gången ska ge sig in i bluesens värld finns det bluessamlingar på en tre-fem cd som väl speglar de mest populära artisterna och låtarna. De fungerar bra som introduktion. Det är nästa steg som blir lite knivigare. Var ska jag börja? Går man in på Amazon och väljer blues och samlingar får man följande resultat; Delta & Country Blues 2 130 träffar, Chicago & Urban Blues 814 träffar, Modern Blues 2 606 träffar osv. Utbudet är gigantiskt.

När jag själv började lyssna och köpa bluesplattor på slutet av 60-talet fanns inte Internet eller Spotify och möjligheten till att lyssna in sig i förväg. Jag köpte på mig massor av plattor från bolag som Roots, Yazoo och Chess. Lyssnade mig fram till mina egna favoriter och letade sedan vidare via amerikanska skivförsäljare. Många mycket lyckade köp men även ett och annan stolpskott. Sådana finns ju även i bluesmusiken.

Är det blues från de första 25-30 åren kan en titt i Documents stora katalog vara en ingång. Document har cirka 1 000 cd med återutgivningar från bluesens första år, varav 16 volymer är kvinnlig blues från den klassiska perioden. Samlingar med inspelningar från skivbolaget Chess i Chicago är alltid ett säkert kort för den som vill komma djupare in i 50- och 60-talet elektrifierade blues. Wolf Records har en stor katalog och både Proper och Charly har trevliga boxar.

Red Lick i England och Smokestack i Sverige är importörer och försäljare specialiserade på just blues. Eftersom antalet svenska distributörer är få kommer du knappt att hitta någon större mängd blues i de vanliga skivaffärernas cd-backar. Internet är räddningen.

»Diggin´ Deeper – 200 Legendary Blues Treasures« är tio cd med en blandning av det bästa från åren 1930 – 1960 och till huvuddelen med akustiskt komp. Finns fortfarande att få via Amazon till priset av en cd. En kanonstart för den nyblivne blueslyssnaren. Eller varför inte »Not Nows Definitive Blues Anthology«, tre cd med 75 spår för under 100-lappen.

Idag produceras blues i de flesta stilar. Chicagobluesen håller sitt grepp och countrybluesen har många utövare. Den stil som vi i Europa har varit minst intresserade av, men som även idag faktiskt har många lyssnare och är flitigt spelande på lokala radiostationer, är den bluesfyllda soulen från amerikanska södern, Southern Soul. Med artister som Bobby Blue Bland, Little Milton, Lattimore, Dorothy Moore och Z.Z. Hill samlade man stora lyssnarskaror och efterföljare.

De nutida southernsoulinspelningarna har en allt för stor förtjusning i att använda syntetiskt maskinkomp och kopiepapperslika arrangemang för att jag ska tycka att det är lyssningsvärt.

Tips

Robert Johnson, Bessie Smith, Muddy Waters, Ruth Brown, Little Walter, Bobby Blue Bland, B. B. King, Otis Rush, Robert Cray och Ruthie Foster är några favoritartister som oftast gör bra ifrån sig och som speglar olika sidor av blues. Lycka till i bluesletandet och blueslyssnandet. Nu firar vi bluesen 90-årsjubileum.


 
Designad för IE6+. Ytligt testad med Opera 7, Netscape 7.2 och Mozilla FireFox. Webdesign Jens Olsson. ©2004 Rootsy.nu. Powered by Notepad, Apache, MySQL & PHP
Denna sida är designad till tonerna av White Stripes och Rodney Crowell.